Skiss blir bild

Långsamma skeden. Jag tog några foton medan jag jobbade med den sista bilden till boken. Här skiss i blyerts. Jag ritar på torrt papper, blöter pappret i vatten och spänner upp på en skiva med brun tejp som syns under paletten. Paletten, som ser rätt äcklig ut just nu, är ett isbitsfack till frysen. En del färger som jag använt i bilderna finns bara här och skulle vara svåra att återksapa. Hudfärgen till exempel, andra från vänster längst upp, innehåller en massa olika färger. Mest ockra, en brun som kanske är burnt sienna, lite rött ur en tub jag inte längre har och en hel del titanvitt. Och kanske lite grönt som har trillat i i farten... Jag vet inte vad där finns men just nu är blandningen perfekt. Den ser rätt mörk ut i paletten, men jag blandar alltid ut den i vatten.

 Lite senare ser det ut så här. Eftersom bakgrunderna är det svåraste gör jag dem först. Det är ingen idé att göra det lätta och roliga först och sen förstöra bilden med misslyckad bakgrund. När bakgrunden är okej vet jag att det är lönt att rita också detaljerna. När jag gör bakgrunden är pappret ännu lite blött, och det gör att färgerna flyter ut bättre.

Nån timme senare har jag bara det roliga kvar och det är detaljerna och skuggorna. Tyvärr tog jag ingen färdig bild av den här bilden som färdig, men nog av en systerbild jag gjorde bredvid med Elsa i en annan position. Till höger i bilden syns den rätta bilden. Att måla två liknande bilder bredvid varann var lite roligt, att försöka få samma färgtoner och komposition.

This is a process from beginning to start with one painting. The last picture is a similar one where you can se the details.

Finlands minsta sommarutställning?

Så här blev det. Ulla på Miniland i Vihtis där lådan är utställd kom på den smarta idén att ställa lådan på ett lågt bord. De har mycket barnbesökare som annars inte skulle se vad som finns i lådan. Tyvärr får man inte leka med dockorna, vi lade en glasram från Ikea över (passade perfekt!) så det blir mer som ett tittskåp. Bilden i ramen föreställer Elsas rum. Det är inte exakt samma som kommer att finnas i boken, eftersom originalet har så mycket tomt i mitten där bilden bryts av diket. Det såg helt knäppt ut som helhet. Jag gjorde en ny i ett fyrkantigare format. Bilden här är lite suddig, hoppas min snälla lilla mamma har bättre bilder i sin kamera.

Hela sommaren är lådan utställd, så den som har vägarna förbi kan titta in. Öppettiderna finns på deras hemsida.

Det känns skönt att öva sig inför 2014-projektet med denna minimala utställning. Jag har inte ställt ut något jag gjort sen slututställningen från bildkonstlinjen på Övis. Det var 1995.

Nu åkte lådan iväg!

Hej då, ses på lördag! Ulla från Miniland hämtade lådan och ett inramat illustrationsoriginal i dag. Det blev just som jag tänkt: jag kunde själv bära rubbet till metron, det var inte för tungt eller åbäkigt. Landets minsta galleri är på väg.
På lördag kan den som vill komma till Minland i Vihtis klockan 10 framåt (mer info här) och titta hur det blev. Det blir ingen traditionell vernissage, utan en sorts byfest med massor av annat program.  Utställningen finns i Vichtis hela sommaren, det är bara att titta öppethållningstiderna på nätsidan. Ulla och hennes familj har ett café, en butik och en utställning där i ett mysigt gammalt hus, som i sig är värt ett besök. (Låter väldigt likt min egen uppväxtmiljö...)

The box is on its way. From Saturday onward it can be seen at Vihti Miniland.

Sista bilden

Overkligt. I dag ska jag ta mig an att rita om sista bilden till boken. Flickans händer på bilden ovan såg lite konstiga (stela, för lång handflata på högra handen?) ut så jag blev ombedd att rita om. I hela mitt (snart) trettiosexåriga liv har väldigt få människor gett konstruktiv kritik av mina bilder, och jag är tacksam och lycklig när det händer. Hellre sätter jag timmar på att göra en ny bild än märka en konstighet när det är för sent.

Varför är det så? Är folk så rädda för att råka såra ens innersta känslor? Det är skillnad på att ge kritik åt barn, då får och bör man uppmuntra och ge positiv kritik, men vuxna som vill utvecklas i det de gör behöver ärlig, konstruktiv kritik. Det verkar vara mycket lättare att ge textkritik, främst kanske för att det finns språkregler och för att det är lättare att trycka på delete-knappen och skriva om en bit av en text än att börja helt om med en bild. Jag får riktigt säga till mina närmaste att ni får säga om något inte funkar, att jag inte dör av det. Och det funkar. En vän märkte att det finns ett eluttag på en bild som inte finns på nästa trots att rummet är det samma. Detaljer som är viktiga men som jag kanske inte skulle märka själv. En av de få som verkligen kan det här är Anssi, och jag frågar alltid honom om bilden är färdig. Ska jag jobba på den lite till, eller börja om. Ibland, främst i när jag för några år sedan började rita igen, var det irriterande, men nu känns det som lyx, att ha en egen art director, en som håller i helheten och kan säga när detaljerna är för få och kan säga stopp innan jag förstör bilden med  minstalilla nollpenseln. Det tacksamma med gouache är att det mesta går att blöta upp, torka bort och varsamt måla om ifall det inte blir som jag vill (om inte pappret går sönder av nyhvände, då finns det inget man kan göra längre). På det sättet liknar det oljemålning mer än något annat. Minus lång torktid då. Det enda man inte kan återskapa är rent, vitt papper, och det måste jag planera noga i förväg, var jag vill ha det helt vitt.

Kanske jag borde börja jobba i stället för att blogga om det.

Reworking. This image (detail) was already scanned when the editor noticed the hands were odd, so I have to make a new illustration. It´s good, I got a much better composition in the new illustration.

Katalogen

Se så fint! Schidts & Söderströms första katalog efter fusionen kan du ladda ner och bläddra i här. Att förlaget ville plocka upp Elsa från Under täcket på omslaget var först en liten chock, men en bra sådan. Inne finns en av mina favoritbilder. Fem andra barnböcker finns med i utgivningen, det blir en lyckad höst för de finlandssvenska kidsen!

Look at this! The fall catalogue for Schildts & Söderströms can be found here. I was happy that they used an image from our book on the cover. 

Sånt som växer

Små mirakel. Jag tycker om att dokumentera sånt som händer, steg för steg. På den första bilden är majsfröna (popkornen) just sådda, den 18 april. Den andra bilden är tagen den här veckan. Inte ens en månad har gått och se vad de har vuxit. Den tredje bilden är från augusti i fjol, där i mitten bland allt det gröna står första generationen majs på min odlingslott. Bilden längst ner är den första skördade majsen. Jag skördade några kolvar lite för tidigt, några veckor senare såg kolvarna ut som de man köper i butiken. Men också de här bleka majskolvarna var goda, man kunde äta också mittdelen, som blir träig senare. Årets majs är bebisar till fjolårets, jag sparade en kolv, torkade och sådde fröna nu. Hoppas man kan göra så, vet nån? Blir de på något sätt inavlade om man bara har frön från en kolv??? Eller blir det över huvud taget nån skörd? Växer så det knakar gör ju plantorna, och de ser friska och glada ut. Det funkar ju på till exempel squash och butternut squash, man tar bara frön, torkar och sparar dem till nästa år. Kanske jag tänker för mycket nu. Kanske jag bara ska plantera och se vad som händer. Det är ju inte hela världen om det misslyckas. Då kan jag ta blasten och pyssla till lite tumbleweeds som jag kan släppa loss här i knutarna.

Det här lägger jag ut en fruktansvärt blåsig och kall majdag, för att övertyga mig själv om att det nog blir sommar i år också.

Lådan är färdig!

Lådrum. Elsas rum i boken blev också en tredimensionell version. Lådan är i balstaträ, och det är ett förvånansvärt skönt material att måla på. Ytan blir sidenmatt och skimmrar på ett spännande sätt. En annan sak är att det var jättesvårt att måla inne i lådan, speciellt det som ligger längst in i högra hörnet uppifrån sett.

Dockorna har min mamma fyndat på loppis, och hon har också virkat små mössor åt dem och sytt klänningarna. Gränsen för mitt eget tålamod går ungefär där.

Nu åker lådan iväg till Vichtis, där den är utställd på Vihti miniland hela sommaren. Stället är värt ett besök, inte bara för låndans skull utan för den dockskåps- och miniatyrlandskapsutställning de har där. Om man vill stanna i Vichtis över natten så kan man ta in på ett hotell inhyst i ett före detta polisstation.

Done. The box is ready. My mother made a pillow and a blanket, and I finally found the missing rug. The furniture is from Miniland, where the box will be exhibited this summer. Balsa tree is a fun material to paint on, it gets a silky surface. But painting inside the box was difficult.

Så föddes Under täcket, del 2

Miljoner versioner. Innan huvudpersonen, Elsa, började se ut som hon gör i boken, gjorde jag massor av olika Elsor. En del petigt detaljerade som den ovan, en del grova skisser som den under. Mössans långa flik blev jag till slut så trött på att jag klippte bort den. Och målade om alla bilder där fliken syntes. Vilket var nästan alla. Jag har en mapp som väger kanske fem kilo, med kasserade versioner.

En bild som det var lite synd att lämna utanför är den här:

Det är ett kombinerat försätts- och eftersättsbad (skarven går vid kalsongerna, ungefär där jag har photoshoppat lite slarvigt). Det bästa är att det finns två versioner, en med lite mer detaljerat gräs och målad på två papper. Den som syns här ovan är en enda lång bild. Nån som vill ha? Bytes mot ett nytt block Hahnem ule Bambuu papper:-)

Så här såg det ut när jag målade den i ett lånat arbetsrum förra sommaren:

Vilken lista!

Så här glad känner jag mig i dag. Orsaken: se vilken fin lista:

Malin Ahlsved

Veronica Lassenius

Åsa Lucander

Linda Bondestam

Lena Frölander-Ulf

Christel Rönns

Anna Härmälä

Maija Hurme

Kasper Strömman

Och jag är med. Och känner mig väldigt liten bland fantastiskt begåvade och erfarna kolleger. De här nio illustratörerna ska delta i Pro Artibus utställningsprojekt med bokmässan i Frankfurt år 2014 som mål. Projektets kurator är Bo Haglund.


Så här står det om satsningen på Pro Artibus webbsida:
"År 2014 är Finland temaland på den internationella bokmässan i Frankfurt. För detta ändamål och för eventuell internationell turné bygger produktionsbolaget Jokowski och Pro Artibus nu upp en utställning som skall lyfta fram de främsta illustratörerna verksamma på svenska med barn som målgrupp."


This is how happy I am right now. I´m one of the illustrators to participate in a exhibition at Frankfurt book fair 2014.