måndag 30 juli 2012

Blown covers



Öva teman. För att koppla ifrån bjällerklang-nynnandet under arbetet med Julstjärnan, har jag deltagit i två teman på Blown Covers. Det är en tävling, som egentligen inte är en tävling, mer som ett kollektivt uppdrag med möjlighet att se vad andra illustratörer gör av ett tema. Det som gör tävlingen lite extra kul är att tävlingen ordnas av New Yorkers bildredaktör Francoise Mouly, som plockar fram favoriter och en vinnare för varje tema. Om jag har förstått rätt är det en spin off av hennes bokprojekt där hon presenterade illustrationer som INTE hamnat på omslaget i den legendariska tidningen. Av orsak eller annan.

En annan sak som är kul är att nivån på dem som deltar är jättehög, där finns många som illustrerat tidningens omslag på riktigt (som t.ex. förra veckans vinnare på katt-temat). Lite deprimerande på ett sätt: har den här planetens superillustratörer inte tillräckligt med riktigt jobb, när de hinner delta i tävlingar som den här? Eller kanske det bara är en rolig övning också för dem? Hoppas på det senare.

Bilderna ovan är mina egna bidrag på temat klimatuppvärmning och katter. Det svåra (vilket jag inte lyckades med) är att gå förbi den första impulsen och idén på temat och komma på något revolutionerande. Så det blev söta isbjörnar och söta katter. Gå och titta på påhittigare bidrag på webbsidan!

2 kommentarer:

  1. Isbjörnsbilden har ju ett väldigt tydligt budskap, enkelt och fint tycker jag! Hoppas du vinner :)

    Jo har också funderat på detta med tävlingar. Finns ju också sådana projekt som Illustration friday, som jag skickat in en bild till en gång, och sen har jag inte haft tid med fler. Jag är lite skeptiskt till tävlingar faktiskt. Ibland har jag en liten misstanke att det är ett sätt att "utnyttja" illustratörer, man har ett pris (som inte ens alltid är så stort) och sen får man in massor med bidrag som innebär att folk jobbat gratis, och sen kan den som arrangerat tävlingen välja och vraka. Och illustratören tar i princip en stor risk med sin tid. Man arbetar med bara en liten vag förhoppning av att få betalt (i form av prispengar eller publicitet). Och det är möjligt för att det finns såna enorma mängder med människor som arbetar med bilder... nu blev det lite deppigt... men själv hinner jag inte vara med i tävlingar... försökte göra ett bidrag till House of Illustrations tävling där man skulle göra 7 (!) helsidesbilder till en novellsamling, och priset var sen förstås publikation + ett bra arvode. Men hinna göra 7 bokillustrationer?? Och sen inte ens veta om det är till någon nytta? Man kan förstås alltid sätta sådant i en portfolio osv. Men ändå, jag förstår inte heller varifrån folk får tid.

    SvaraRadera
  2. Näe, isbjörnsbilden presenterades i dag i ett sjok med arton liknande bilder, så jag vet att den inte är en vinnare. De lägger ut en runner-up varje dag och en vinnare först om två veckor. Och det är som sagt inte en tävling med pris. Ingen publicering i riktiga New Yorker alltså, men ett sätt för illustratörer att visa upp sitt arbete för tidningens bildredaktör. För mig är tävlingen personlig utveckling, och som sagt, avbrott från bjällerklang:-).

    Eftersom det inte finns något materiellt pris och bilderna inte används någon annanstans än på bloggen (men, man ger bloggägarna väldigt stora rättigheter till sina bilder, kan vara värt att notera) är det inte spec work, som verkar vara inne just nu. Alla möjliga logotävlingar vars enda syfte är att spara pengar. Men sparas det på riktigt, logoarbete är något helt annat än en teckningstävling. Säg att du får fram ett lovande koncept, men det måste utvecklas och testas och filas och passas in i företagets övriga kommunikation, och poff, det kostar ändå skjortan. Ifall inte den glada vinnaren också gör det arbetet gratis. Det kan också bli MERA jobb för företaget än att anlita en byrå, nån måste gå ju igenom och välja i ett material som säkert är mycket varierande. Sjutton bilder är alldeles för mycket begärt av en tävling tycker jag.

    Skrivtävlingar är bra för att de tvingar fram en deadline, men annars så föder de väl mest falska förhoppningar om framtida glory.

    SvaraRadera