torsdag 27 september 2012

Första tidningsrecensionen

... Finns i dagens Vasabladet. Min söta lilla mamma ringde och läste upp den åt mig. Recensionen finns inte på webben men läs den i tidningen ni som prenumererar!

Här ett citat ur recensionen, skriven av Lisbeth Rosenback
"Det är inte alltid bilder och text harmonierar och stöder varandra så bra som i ”Under täcket”. Maija Hurmes illustrationer manar verkligen fram den sagovärld där Elsa rör sig. Bilderna är detaljerade, men inte överarbetade. Färgskalan är mild och harmonisk och håller samma lågmälda ton som själva sagan." 

lördag 22 september 2012

Försättsblad


Försiktigt. Anssi föreslog att jag skulle rita något på försättsbladet till en bok vi ger bort. Bilden består av en stor, rosa vägg, så det finns bra med plats. Men det var lite skrämmande att rita på den. Jag är speciellt rädd för att det svarta bläcket ska smeta sig och bli ful-fult. Då förstör jag ju en hel bok. Så här blev det. Jag får nog öva lite ännu om jag ska göra det fler gånger. Bilden måste passa in i bilden lite bättre.

torsdag 20 september 2012

Skriva om att skriva för barn

Nu har jag tankat. Nyaste numret av tidningen Skriva har barnböcker som tema. Lyckade intervjuer med Gunilla Bergström, Ulf Nilsson och Pija Lindenbaum. De berättar om både skrivande och illustration, i Nilssons fall om samabetet med illustratörerna Eva Eriksson och Sarah Sheppard.

Så här:
"Att skriva bilderböcker påminner om att skriva en film. (---) har man några slutsatser måste de framgå av handlingen", säger Ulf Nilsson.

10 procent av en bra berättelse innehåller det man tar med sig, menar han. Det som betyder något. Resten är personlig stil och roligheter, men det är den där lilla kärnan som är viktig.

Och med en Alfons-skapares självsäkerhet går Gunilla Bergstöm åt marknadstänkandet. Man ska inte tänka på målgrupp, marknadsföring eller moderniteter, det man tror ligger i tiden, utan skriva om det som bultar inom en. "Jag gör en berättelse som jag själv tycker är intressant, och är den det så må den väl roa någon vuxen och något barn.", säger Bergström.

Pija Lindenbaum vrider till knivarna där i mitt skrivarhjärta: "Det folk i allmänhet gör fel när de försöker skriva barnböcker, och som även jag gjorde, är att man skriver för mycket text. Bild och text tillsammans ska berätta berättelsen. Texten ska inte klara sig utan bild." Allt beskrivande ska man strunta i, därför finns ju bilderna.
Just så. Mina egna texter var jättelånga och babbliga. Jag ville först inte tro att den kortkorta texten Anssi skrivt kunde vara något att ha. Förrän jag läste den. Och såg bilder växa fram. En för lång och beskrivande text kan sätta för strikta ramar för illustrationerna. Och så finns ju risken att läsaren somnar långt innan barnen gör det. Men, som det också påpekas i Skrivas artikel, är barnböckernas syfte inte endast att så effektiv som möjligt söva knoddarna, utan ge barnen läsupplevelser, och en första kontakt med litteratur. Obs. Riktig litteratur. Det är inte lättare att göra böcker för barn än för vuxna. Inte svårare heller. Annorlunda.

Det fanns så mycket mera i barnbokstemat att ta till sig, eller strunta i. Läs själv. Tidningen fanns ännu för ett par veckor inte på Akademiska bokhandelns annar fantastiska tidningsavdelning, men man ladda ner den på en padda för ca sex euro från Paperton. Värt varje cent. En av artiklarna fanns just nu som testläsning.


tisdag 18 september 2012

Hur gör man en barnboksapp?

Nördigheter. Nån hade kommit till bloggen med rubrikens fråga. Jag har inte gjort nån barnboksapp - än. Men det finns på listan över saker jag skulle vilja göra. I höst har jag lärt mig skapa enkla bläddringsbara tidningssidor med interaktiva element som bildspel och skrollningsbara ramar i InDesign 5.5. Jag är en van indesignanvändare, men det krävde en del studier och lite frustration innan jag kom på hur man gör. Det har sin egen speciella logik, men när man anammat den går det bra. Man behöver två plug ins, det ena heter overlay creator och det andra folio builder. De bildar tillsammans något som heter Adobe digital publishing suite. Pluggarna är gratis men man måste förstås ha själva programmet. Pluginsen finns också för femman och sexan. Ladda ner de mycket hjälpsamma guiderna DPS tips, gratis från app store. Man behöver också ett Adobe ID, och appen Adobe content viewer för att testa det material man gör på en riktig padda. Både ID och viewer är gratis. Kruxet är att publicering kostar. Jag har inte ännu testat själva publiceringsverktyget, men det verkar inte så svårt. Man kan välja något som heter single edition om man bara vill publicera en produkt, inte t.ex en tidning som kommer i flera nummer. Single edition kostar drygt 360 euro för en produkt, men då kan man ta betalt för sin produkt i App store och det kostar inget extra per nerladdning. Dessutom måste man vara medlem i ios developer team, det kostar hundra dollar i året.

Nackdelen med DPS är att produkterna blir rätt stora (ladda ner wired, new yorker eller national geografic som är gjorda med DPS så ser du vad jag menar). Man är också fast i programmets väl fungerande men kanske lite tråkiga navigeringsverktyg. Fördelen är att navigeringen är lätt och bekant för många.

I DPS kan man bygga upp produkter som har både porträtt- och landskapslayout, eller välja endera. Det går inte att blanda. Man måste var mycket noggrannare än vanligt med sitt arbetsflöde och namngivning av filer, annars sitter man i träsket. Lär vara lättare i sexan.

Alternativet är nån sorts kodtrolleri, och det vet jag sen ingenting om.

Var  det till nån hjälp?

Första recensionen

Finns här.

Slut på julsånger här – Julstjärnan är klar

Nyponkind. Nu är jag klar med Julstjärnans bilder, och det firar jag med att lägga ut en bild som blev över. Nu är det bara att vänta på hur den ser ut när tidningen kommer från tryckeriet. Tidningen kan beställas via de flesta finlandssvenska lågstadierna, och man kan också fråga efter den från Fontana media om man vill ha ett härligt paket med pyssel, uppgifter och berättelser för skolbarn.

lördag 15 september 2012

Bilder från Åbo och Vasa


 Tävlingsbilder. Jenny bongade Under täcket på Akademiska bokhandeln i Åbo.


En annan Jenny ryckte förgäves i dörren på Schildts bokhandel i Vasa. Men ingen fara, boken fanns i skyltfönstret! Jenny skriver att hon ska läsa boken för både gudbarn och dagisbarn, och det gör mig så glad!

Man behöver inte heta Jenny för att delta i tävlingen... Bland de fem första lottar jag ut ett extra original (en tidigare version av någon av bilderna i boken). När jag bläddrade bland originalen hittade jag en massa jättefina. Här en bild på ett urval. Men som sagt får vinnaren säga vilket uppslag den gillar bäst, och så gräver jag fram en bild åt honom eller henne.


Överst till vänster en version av bilden där Elsa sitter på en sten vid dammen, sen en av kanske tre extra versioner som finns av Elsa som simmar i dammen. I mittersta raden till vänster en version av skogsbilden. Jag gjorde massor av olika skogsvarianter, men den här är så gott som identisk med bilden i boken, det är bara några små detaljer som skiljer åt.  Bredvid den en version av bilden som också finns på förlagets höstkatalog. Underst en rätt rolig version av grodans hus. Förlagsredaktören tyckte det såg konstigt ut med en dörr där, vad händer om man öppnar dörren, forsar det in vatten då.... bilden som finns i boken är annars identisk, men den har varken fönster eller dörr. Alla bilderna är målade i gouache på bambupapper, och formatet är lite större än en normal A3:a.

fredag 14 september 2012

Här är den


I hyllan. Så här ser det ut på Akademiska bokhandeln i dag.

måndag 10 september 2012

Efter dagis-saga + TÄVLING!!!!



En lugn stund. Efter dagis brukar en av oss läsa för ungarna medan den andra lagar maten. Så här. Det är möjligt nu när jag inte längre jobbar kväll, en klar fördel med ha ett 9-17-liv som normala familjer. I dag hade vi en ny bok att läsa. Den heter Under täcket och den luktar ännu lite fränt av tryckeri inuti. Pärmen doftar marsipanaktigt, som det kladdiga limmet i limstickor. Pärmarna är hårda och pappret är ännu styvt, det knaksar lite när man bläddrar. Barnen ville att jag först skulle läsa Christel Rönns bok Det vidunderliga täcket. Det är en bra bok, men jag har aldrig läst den så snabbt som i dag, för att för första gången få läsa VÅR BOK för barnen.


Försiktigt bläddrar författaren i sin första bok. Det är nu ungefär ett och ett halvt år sen han skrev den. Han satt i metron och skrev den på sin smarttelefon. När han var klar sms:ade sen mig att han har en text åt mig. Och nu är det en riktig bok.


Boken borde finnas i bokhandlarna den här veckan. Om du ser den, ta ett foto och skicka åt mig på maijahurmeillustrations@gmail.com. Berätta vem du är, vad du tycker om boken och vilken bokhandel du sett boken i. Bland de fem första bildskickarna lottar jag ut en originalillustration (de som finns i boken måste jag spara för eventuell utställning, men det finns versioner av de flesta bilderna, så säg vilken bild i boken du gillar så väljer jag en bild som passar dig). Fotona lägger jag gärna ut på här på bloggen.

söndag 9 september 2012

Det här är ingen bakningsblogg


Uppskattat stilbrott. Jag har mina estetiska ideal, och de sammanfaller sällan med ungarnas. Jag älskar franska bilderböcker, sonen diggar Bilar och Angry Birds. Och Ninjago. Så därför bakade jag en ninjagotårta trots att brandade legogrejer är bland det värsta jag vet. Det blödde i själen men ungen är nöjd.

torsdag 6 september 2012

tisdag 4 september 2012

Lycklig!

De viktigaste. I dag släpade jag på mappen med originalen till jobbet och tillbaka. När jag sen hämtade ett av barnen på dagis samlades hennes kompisar runt den mystiska stora mappen och frågade vad det finns där. Är det en teve? Nu kom jag inte undan längre. Så jag öppnade, och visade. Och fick en massa frågor och kommentarer och de ville bara se mer. Vad är det där, en fluga, en fjäril eller vad? Jag blev så glad över de spontana reaktionerna att jag nästan svävade hem med ungen och mappen. Det har funnits stunder i processen då det tekniska tagit över, när det har handlat om logik eller språkliga saker eller rytm och layout. Viktigt är allt det där nog, men inte viktigast.


måndag 3 september 2012

Modig för att se Brave

Gråtande ungar på bio. Det upplever man sällan. Men när jag var med två snart sexåriga annars helt kaxiga kids på Brave hade jag plötsligt lilla tuffingen skälvande i famnen och hörde ungar som grät i en och annan bänk. Åldersgränsen sju, fem med förälder, kunde ha justerats uppåt. Till och med jag hoppade till av skräck nu som då, och då är jag inte världens mest trovärdiga tröstare. En mamma som förvandlas till en jättestor björn som attackeras av en ännu större och avgrundsskrämmande evil björn är helt enkelt för mycket av det onda. Synd på en annars intressant och vacker film. Och ett ljuvligt rött hår.