Stressveckan avklarad

Pust. Vi klarade det! HBL+ är ute ur skåpet nu. Jag har jobbat på den sedan augusti (och andra mycket längre före det) och den här veckan filade vi till sena natten på detaljerna för att få det första testnumret ut. Det finns så mycket osynligt arbete bakom det synliga som texter, bilder och layout. Koder som måste vara just precis rätt för att allt ska fungera. Det har varit häftigt att lära känna typerna som jobbar med den biten. I början kände jag mig som en o-bilkunnig person i bilaffären. Vad hade ni tänkt er för märke och modell? - En röd!

Och nu finns HBL+ att läsa i och känna på i Hbl:s monter på bokmässan. Gå dit, nu! Speciellt kan jag rekommendera serien Basses bästa. Att jag är stolt och glad över att den finns med!

Eftersom det varit så stressigt på jobbet har jag inte hunnit panikera över våra bokmässeuppträdanden. Två bakom oss nu, och en till i morgon. Det roligaste var att läsa boken för barnpublik. Ingen sprang gråtande iväg. Och att träffa en dam som lånat boken på bibban (den har börjat dyka upp på olika bibliotek nu!) och tyckt så mycket om den att hon ville köpa den. Tänk, nån som inte är släkting eller bekant! Tack, snälla damen!

I går kväll fick vi gå på mottagning på Sveriges ambassad. Vi var lite nervösa, men där var ju idel bekanta och halvbekanta, så vi klarade oss. Och så gjorde jag säkert världens värsta etikettbrott och gav vår bok åt Estelle. Ambassadörer har ju inget annat att göra än att förmedla presenter åt prinsessor, liksom. Är det lika hemskt som när Kike Elomaa gav sin menopausbok åt drottning Silvia??

På onsdag morgon blev vi glatt överraskade av några meningar i Helsingin Sanomats bokbilaga. I en kommentar om höstens barnböcker skriver Kaisa Viljanen att det verkar finnas två huvudlinjer i illustrationsstilen just nu, tokroligt retro och klassiskt vacker. "Ehkä sen takia Anssi ja Maija Hurmeen Peiton alla jää joukosta mieleen. Sen kuvat ovat sopivan tyyliteltyjä olematta liian rempseitä tai siirappisia. Ne on rakennettu taitavasti parin värin varaan. Graafikkopariskunnan ensimmäisessä kirjassa pieni kuumepotilas löytää peiton alta siilin. Lapsen ja luonnon suhde kuvataan vähän samaan tapaan kuin Elsa Beskowin klassikoissa."

Jag älskar retrostilen, men det är faktiskt var och varannan illustratör som använder sig av den, speciellt på ett internationellt plan. Om allt ser ut som femtital är det svårt att skilja sig ur.

Bokmässans program

Så här ser vår bokmässa ut:

På torsdag kl 16 pratar vi och Allan och Udo-skaparna Bondestam&Lindeberg om hur våra böcker kommit till på Topelius-scenen. Trots att de två böckerna är väldigt olika har de något gemensamt. Förutom samma förlag då. Vad det är, får ni klura ut själv. Läs! Samtalet går på finska, Mirjam Ilvas från förlaget leder ordet. 

På fredag blir det Sagohörna non stop kl 11.30 på Totti-scenen, och om man ska med barnen till mässan är det då man ska passa på. Vi läser boken och visar bilderna. Jag tar med mig illustrationsoriginalen så man får komma och kolla in dem. 

På söndag klockan 12.30 intervjuar Pia Ingström oss på Hbl-scenen. Ett dygn tidigare har Knausgård stått på samma scen, det kan man ju inte missa... 

Förutom det här blir det en del jobb för mig på mässan också, främst på söndag i Hbl:s monter. Kom och säg hej så visar jag vad vårt underbara digigäng jobbat med de senaste tre månaderna!

Om det här låter mycket så är det ändå inte allt. Det blir lite fest också. Två fester. På en vecka.

Och hej, Österbottens Tidning hade en fin recension. Den gick ren 22.9. men jag hittade den först nu. Ska samla recensionerna i ett inlägg snart. När jag har tid. Så här skriver Pernilla Nylund:

"Under täckrt är en alldeles underbar berättelse. Lågmäld och nästan ursäktande. Här finns en seghet och en oförmåga att rå på historiens skeenden. Elsa flyter bara med. Läsaren också. In i sagoberättelsen som är sådär sällsamt ljuvlig.Språket är okontstlat och enkelt, meningarna korta och innehållsrika. Maija Hurmes skimrande bilder från feber- drömmens värld väcker beund- ran. Vi rör oss i ett dovt men vackert landskap tillsammans med Elsa och hennes hjälpande hand. Medryckande är bara förnamnet."


Bilden är en tidig version av bilden där Elsa hjälper grävlingen. 

Dagens citat

"What I've learnt so far: have a good online presence, be nice to people, know your industry, don't just do what's expected of you – work harder and do more, learnt to accept rejection, value your work, be patient and love what you do."

Illustratören Emma Block i en Guardian-artikel om att jobba som illustratör.

Hon har också en fin blogg.

Det verkar vara nåt häftigt på gång med brittisk illustration...titta bara i bilderna från British illustration 2012-showen...

Brodera valbar diktator

På pysselhumör? På svenska Fuldesign finns bland annat detta fina korsstygnsmönster. Bara att börja brodera. Marica hade upptäckt att man också kan använda mönstren till hamapärlor också. Pyssla, pyssla!

Igång igen

Skissblock att fylla. Jag var på en träff med illustratörsprojektet den här veckan, och alla fick berätta vad de har på gång. Jag: ingenting. Det har varit så stort att få ut den första boken att vi trots frågor om vad vi gör härnäst inte riktigt kommit igång på riktigt. Rättare sagt: jag har inte kommit igång.  Anssi har skrivit en text som jag tycker väldigt mycket om. Mycket mörkare än Under täcket är den. Men jag sitter och väntar på inspirationen, att jag ska fatta vad texten skulle kunna bli. Jag har också varit väldigt stressad på sistone och inte kunnat samla mina små grå till samarbete efter  jobbet. För det är ju det, för att kunna skapa behöver man tid. Plats är inte så viktigt, jag behöver inget snofsigt arbetsrum med havsutsikt, det går ypperligt med mitt lilla hörn av vardagsrummet. Lyckligtvis känner jag ingen brådska med det här. Hiljaa hyvä tulee är ett av de bästa ordspråken ever.

Det måste också finnas lite tid här emellan för att titta tillbaka och se vad vi gjorde rätt och vad vi gjorde fel. Rätt: vi jobbade bra tillsammans. Anssi var en bra art director som sa när jag skulle sluta peta eller när det blev fel och jag borde börja om. Jag var väl kanske inte alltid så diplomatisk när det gällde ändringar jag ville få in i texten... (Jag vill inte ha en mullvad här, jag vill ha en groda!... föreställ er diskussionerna vid vårt köksbord...). Fel: jag började i fel ända och fick rita alla bilderna minst två-tre gånger. När det tar minst en arbetsdag att göra en bild (om jag skulle få sitta en hel arbetsdag och bara måla!) är det inte så värst effektivt att jobba så. Så nu gäller det att skissa, skissa, skissa och försöka hålla tassarna ifrån färgpytsarna ett tag.

Nu måste jag börja med att skapa karaktärerna och slipa dem ordentligt. Det får inte bli så att jag målar om sexton uppslag för att fliken på huvudpersonens mössa är ful. Jag började fila på Ivar i går. Han finns ju redan i Under täcket, på allra sista uppslaget. Fladdermusöronen är kanske lite för stora, halsen för lång? Hur mycket av benen ska synas under manteln? Är han för söt? Jag borde kanske bygga upp en tredimensionell modell av karaktärerna?

Sånt. Samtidigt lider jag av en enorm centrumlängtan. Jag var på brunch på Cafe Talo i Hagnäs efter en loppisrunda till dödsdömda Valtteri i morse. Där fanns folk! Glada hipsters! Med unisexklädda små barn! Killar som satt och läste serialbum och drack kaffe! Nu tillbaka i nittiotalsförorten med doften av pizzakartong i höghushissen, nån har glömt en strumpa och en samling macdonaldsskräp på gatan utanför.

Sommarminne

En fjäril till. Det har blivit väldigt lite bilder på den här bloggen på senaste tid. Inget värre än en illutrationsblogg utan bilder. Försöker bättra mig. Jag har inte så mycket tid att måla just nu så det blir en bild från arkivet. Håll till godo, tänk på sommaren. Det kommer en ny. Om ungefär åtta månader...

Recension och boktips

Edit: Nu finns recensionen här.

Mia Österlund recenserar Under täcket i tisdagens Hbl. Den finns ännu inte på webben, så jag slänger in några citat här:

"Den som vill kan göra en ekofeministisk läsning, flickans relation till djur och natur dominerar. Tummelisa är en intertext i form av miniatyrperspektiv och näckrosblad, men här gestaltas en flicka som inte behagar. Hon regerar i världen under täcket."

Österlund associerar till filmen Pianot och Margaret Atwoods roman Upp till ytan. Filmen har jag sett, och scenen där pianot drar ner kvinnan i det djupa havet är en av de bästa i filmväg jag sett.

"Under täcket lutar sig mot en sago- och fantasytradition där flickans känslor gestaltas genom en symbolisk resa, men snarare som en förevändning att få skapa vackra bilder än en riktigt angelägen berättelse. Trots detta är Maija och Anssi Hurmes debut både stark och stimulerande."

Att sånt. Både positivt och negativt alltså, och väldigt ingående analyserat. Biter mig i tungan och säger inget om det här med texten som förevändning att få skapa vackra bilder. *biter hårt*

Och så lite boktips som jag gav Jenny om böcker som kunde passa på ett dagis:
Charlotte Gastauts Fannys fantastiska resa. Den har ingen text alls på största delen av sidorna, så det kräver ganska mycket ork och inlevelse av läsaren. Härliga illustrationer, speciellt alla scenerna i fantasivärlden.
Jon Klassens Jag vill ha min hatt för de allra minsta, är dråpligt rolig! 
Kitty Crowthers Lilla Döden hälsar på. Sjukt bra. Anssi vägrade läsa den först eftersom den bygger på kristen tematik kring döden, men när jag väl fick honom att läsa den var han positivt överraskad. Barnen gillade. "Döden är en trevlig liten person. Men det är det ingen som vet". Plus för att döden är en kvinna. Vem är död? Av Stina Wirsén är också bra.

Barn kan tänka själv

Det bästa inlägget jag läst i debatten om Tintin och rasism i barnböcker finns här.

Grattis Jenny N!

En liten tjej drog en lapp med ett namn. Jenny N, maila och säg vilken bild du tyckte bäst om, så får du ett extraoriginal på posten!

Jag har varit lite tyst här. Förra veckan var jag i Köpenhamn och blev jobbinspirerad på SND Scandinavias konferens. Mer om det på Hbl-bloggen Under construction. Det delades också ut en massa designpris där, och mitt och Tor Wennströms året som gick-reportage fick ett Award of exellence, hedersomnämnande. Vi följde med hur en bebis växte upp under ett års tid, och prickade in alla världens stora och små händelser paralellt med barnets utveckling. Det var arabisk vår när barnet låg och dreglade på mage, kärnkatastrof i Japan när det lärde sig krypa och smörbrist i Finland när de första trevande stegen togs. Tack till familjen som ställde upp på fotografering en gång i månaden!

På bokfronten börjar bokmässan i Helsingfors närma sig. Så här serr det ut för vår del, skriv in i era kalendrar något av dessa klockslag!

Topeliusscenen torsdag 25.10 klo 16
Minna Lindeberg och Linda Bondestam som gjort boken Allan & Udo och så vi med Under täcket. Mirjam Ilvas leder ordet, och vi ska tala om hur ideer kommer till och om vad som händer när skribent och illustratör samarbetar. Bland annat. Det är två väldigt olika böcker, så det kan bli mycket spännande. Det här går på finska.

Totti Fr 26.10 kl 11.00 sagohörna nonstop:

Anna Gullichsen & Cara Knuutinen: Betty är en speciell sorts ko

Ca kl 11.15 Christel Rönns: Det vidunderliga ägget

Ca kl 11.30 Henrik Huldén: Gosse Gosig åker tåg

Ca kl 11.45 Maija & Anssi Hurme: Under täcket

Om du är med ungar på bokmässan just då, så är det ett bra tillfälle för en skön paus med uppläsning av barnböcker och en titt på illustrationsoriginal.

Hbl-scenen söndag 28.10 kl 12.30 intervjuas vi av Pia Ingström

Söndag 12.30 på Hbl:s scen, intervjuas vi av Pia Ingström