lördag 27 oktober 2012

Stressveckan avklarad

Pust. Vi klarade det! HBL+ är ute ur skåpet nu. Jag har jobbat på den sedan augusti (och andra mycket längre före det) och den här veckan filade vi till sena natten på detaljerna för att få det första testnumret ut. Det finns så mycket osynligt arbete bakom det synliga som texter, bilder och layout. Koder som måste vara just precis rätt för att allt ska fungera. Det har varit häftigt att lära känna typerna som jobbar med den biten. I början kände jag mig som en o-bilkunnig person i bilaffären. Vad hade ni tänkt er för märke och modell? - En röd!

Och nu finns HBL+ att läsa i och känna på i Hbl:s monter på bokmässan. Gå dit, nu! Speciellt kan jag rekommendera serien Basses bästa. Att jag är stolt och glad över att den finns med!

Eftersom det varit så stressigt på jobbet har jag inte hunnit panikera över våra bokmässeuppträdanden. Två bakom oss nu, och en till i morgon. Det roligaste var att läsa boken för barnpublik. Ingen sprang gråtande iväg. Och att träffa en dam som lånat boken på bibban (den har börjat dyka upp på olika bibliotek nu!) och tyckt så mycket om den att hon ville köpa den. Tänk, nån som inte är släkting eller bekant! Tack, snälla damen!

I går kväll fick vi gå på mottagning på Sveriges ambassad. Vi var lite nervösa, men där var ju idel bekanta och halvbekanta, så vi klarade oss. Och så gjorde jag säkert världens värsta etikettbrott och gav vår bok åt Estelle. Ambassadörer har ju inget annat att göra än att förmedla presenter åt prinsessor, liksom. Är det lika hemskt som när Kike Elomaa gav sin menopausbok åt drottning Silvia??

På onsdag morgon blev vi glatt överraskade av några meningar i Helsingin Sanomats bokbilaga. I en kommentar om höstens barnböcker skriver Kaisa Viljanen att det verkar finnas två huvudlinjer i illustrationsstilen just nu, tokroligt retro och klassiskt vacker. "Ehkä sen takia Anssi ja Maija Hurmeen Peiton alla jää joukosta mieleen. Sen kuvat ovat sopivan tyyliteltyjä olematta liian rempseitä tai siirappisia. Ne on rakennettu taitavasti parin värin varaan. Graafikkopariskunnan ensimmäisessä kirjassa pieni kuumepotilas löytää peiton alta siilin. Lapsen ja luonnon suhde kuvataan vähän samaan tapaan kuin Elsa Beskowin klassikoissa."

Jag älskar retrostilen, men det är faktiskt var och varannan illustratör som använder sig av den, speciellt på ett internationellt plan. Om allt ser ut som femtital är det svårt att skilja sig ur.

3 kommentarer:

  1. Nej, klart att Estelle ska ha "Under täcket" i sin samling! Inte går det att dra paralleller med Kikes plumpa gest.
    Lycka till med slutspurten idag nu båda två!

    SvaraRadera
  2. Det är väl finfint att få sticka ut. Och Estelle behöver absolut Under täcket. Och det är inte samma sak som att ge en menopausbok på finska åt en svensk drottning.

    SvaraRadera
  3. Tack. Jo, kanske det inte var så farligt då.

    SvaraRadera