söndag 25 november 2012

Iltasanomat i helgen


Barnen recenserar. I Iltasanomats helgsatsning på böcker fanns Under täcket med på ett litet hörn. Barnböckerna hade recenserats av ungar, och kommentarerna är läsvärda.

lördag 17 november 2012

Bilder från Vasa



Pirrigt. Jag har haft en så stressig vecka att jag inte har hunnit lägga ut bilderna från barnens Littfest i Vasa förra lördagen. Här, titta, bästa idén nånsin för högläsning: snällaste Emma på förlaget skickade en fil med boken utan text, och den projicerades på väggen bakom mig. Jag kunde koncentrera mig på att läsa, och behövde inte visa upp boken åt alla håll och kanter (och om man sitter fem meter ifrån, hur mycket ser man av en bild?). Alla barnen här väntade på en prisutdelning, de hade deltagit i en teckningstävling under temat "En natt på biblioteket". Teckningarna hänger i stadsbibbans aula ännu den här månaden ut, gå och titta! Nu vet jag förresten att det tar tio minuter att läsa Under täcket i lugn takt på två språk. Bilden är tagen av Liisa Mendelin. Bilden längst ner är Jenny Nylunds. Tack fotograferna!


Och sen pyssel! Jag är inte jättebekväm med uppträdanden, men det här, det är skoj. Barnen fick göra dockhustavlor, lite som de som finns i min utställning:


Utställningen finns på bibliotekets barnavdelning fram till december. 

tisdag 13 november 2012

Skissa på Ipad, del 2


Nu har jag suttit en hel kväll och ritat på Ipaden. Jag håller just nu på och läser Maria Turtchaninoffs bok Anaché, en fantasybok som handlar om en nomadflicka. Så jag ritade tre olika Anachén för att testa hur olika de blir med de olika apparna.

Det roligaste och användbaraste av apparna jag testat är Procreate (bilden ovan). Man kan jobba i lager, ladda upp foton (eller ta en med paddans egen kamera), rita på, ladda upp olika texturer, påverka penslar och pennor på en massa olika sätt (förutom tjocklek och genomskinlighet även textur). Man kan också göra en lättanvänd färgpalett åt sig. Lagren har också olika egenskaper som till exempel multiply och screen. På många sätt är den bra. Men png-filen (jpg som andra alternativ) som appen producerar har en resolution på 960x704, och räcker alltså bra till webbanvändning men endast till en 12 cm bred tryckt bild. Jag laddade upp den här på bloggen precis som den kom ur appen. I nån marknadsföringstext läste jag att man kan exportera rakt till Photoshop, men den funktionen hittade jag inte i appen. Det är ett tag sen jag köpte Procreate, men den kostade kring fyra euro (4,99 dollar just nu).


Paper är en gratisapp, men en lurig sådan. Gratisversionen kommer med bara en penna och suddgummi, och man vill ju ha åtminstone vattenfärgsfunktionen också. Alla tillbehör som vattenfärg, blyertspenna, tjock tusch och vattenfärg, samt färgblandare, kostar 1,79 styck. Så helhetspriset, om man tar alla tillbehör, blir 8,95 euro. Paper har snygga skissblock och det är lätt att både rita och dela bilderna till till exempel facebook. Tre- och sexåringen fattade direkt hur man använder appen (och de försökte också köpa en massa extratillbehör och lyckades nästan, morr) Bilderna har Ipadens normala resolution, 1024x768 pixlar, och exporteras till mailen i jpg-format. Bilden ovan laddade jag upp den precis som den kom ur appen. Bilderna går alltså att använda på webben ochkan till och med tryckas som ca 13 cm bred bild (med en resolution på 200 dpi). Programmet är väldigt enkelt, och passar kanske bäst för barn eller för någon som vill skissa snabbt. Man kan inte välja tjocklek eller genomskinlighet på pennor och penslar. Att ångra är lite bökigt. Jag blev snabbt trött på den här appen eftersom jag inte kom vidare med att behandla bilderna, som man kan göra i till exempel Procreate. Paper har endast ett lager, men slänger klokt nog automatiskt vattenfärgen under tusch och blyertslinjer.


Adobe Ideas kostar 8,99, alltså lika mycket som Paper med alla tillbehör. Ideas gör vektorgrafik, som kan skalas oändligt. Appen ser väldigt (adobiskt) enkel ut. Först blev jag lite besviken över vad jag gått och köpt för dyra pengar. Men filen som exporteras som pdf såg rätt ren och fin ut. Det jag hade önskat var att alla enfärgade ytor skulle exporteras som en enhetlig vektoryta, men så var inte fallet med min testfil. Varje streck fanns där som en skild yta. Gjorde en ny testfil där jag gjorde en yta i ett svep, och en annan i flera. Den i ett svep bakades ihop till en enhetlig yta. Så det kräver lite petande om man vill ha en ren och fin illufil. Man kan också ladda upp foton i lager i appen, kontrollera lagrens genomskinlighet och färglägga på underliggande lager. Klurade ur illustratören Lena Frölander-Ulf att hon använder den här appen för att färglägga bilder. (Läste en intervju där hon sa att hon färglägger på ipad och trodde det var ett fel och var tvungen att fråga) Det kräver säkert lite övning, men eftersom det här programmet producerar vektorgrafik av tryckkvalitet (rgb, men det är ju bara att byta till cmyk), så är det det mest proffisiga av de här tre apparna. Men man gör inget riktigt färdigt med den, filen måste ännu bearbetas i Illustrator.

För att få ut det mesta ur de här apparna borde man ha en penna. Jag har en Bamboo, men den känns lite tjock och klumpig. Bättre än bara fingret ändå.

Slut med nördigheter, nu ska jag läsa vidare och se hur det går för Anaché.


söndag 11 november 2012

Utställning på Vasa stadsbibliotek

Hemma igen. Nu finns min lilla utställning på bibliotekets barnavdelning i Vasa. Den finns kvar i kanske en månad. Jag var jättenervös för läsningen på lördagen, läste hela boken på två språk åt en massa barn och deras föräldrar, men jag överlevde. Det roligaste var efteråt, när vi gjorde fina dockhustavlor med barnen. Jag hade en massa restbitar av mitt bambupapper som barnen målade på (de mindre barnen med vattenfärgstuschar och de större fick pröva på guache), och tavlorna blev lyckade. Tyvärr har jag inga bilder av dem efteraom jag inte hann fråga konstnärerna om lov. Ville Tietäväinen hann jag inte lyssna på eftersom jag bokat in så mycket annat trevligt program. Man kan inte få allt.

tisdag 6 november 2012

Vasa på lördag!


På fredag tar jag tåget upp till Vasa och inkvarterar mig hos syster Liisa. Har just sträckläst Kaj Korkea-ahos bok Gräset är mörkare på andra sidan, annars skulle den ha passat bra som tågläsning. (Jag är ingen litteraturexpert men boken är något av det bästa jag läst på länge. Det rysligaste är inte det övernaturliga, utan det grymt mänskliga. Helt enkelt:  Matto! Mesama! Den är motsvarigheten till Miika Nousiainens Metsäjätti, men om den österbottniska svenska byn i stället för den finska bruksorten. I båda en resa tillbaka och möten med det som blev kvar, både verkliga människor och spöken). 
På lördag öppnar jag min yttepyttelilla utställning på barnavdelningen på Vasa stadsbibliotek, och läser boken (på både finska och svenska) i samband med den här programpunkten:
Barnens LittFest
11.30–13.00 / Nedre aulan, Vasa stadsbibliotek. Katten Findus och tomtevännerna delar ut priserna i teckningstävlingen En natt på biblioteket.
Hela Littfestprogrammet finns här. Sofi Oksanen! (Hon behöver väl ingen länk, väl?)  Ville Tietäväinen! Tietäväinens Näkymättömät kädet är ett otroligt välgjort seriealbum om olagliga immigranter i Europa. Han gör fantastiska illustrationer till Helsingin Sanomat. Om jag har rum i packningen släpar jag med vårt ex av Näkymättömät ber om signering.

söndag 4 november 2012

Färgkarta


Mina färger. Jag har fått några gånger här nyligenvförklara vad gouachefärger egentligen är. Är det akvareller, eller? Gouache är täckfärger, det låter bara lite mer spännande om man säger gouache. Men det är inte de där stora knapparna man hade på teckningstimmarna i lågstadiet, utan de är flytande färger i tub. Det finns olika kvaliteter av färgerna, och jag har fallit pladask för färger från franska Charvin. (Kanske för att de har en söt liten butik som jag trillade in på i Paris...) Billigare sorter har inte lika mycket pigment. Färgerna är bäst när de är färska, men jag brukar låta dem torka på paletten och använda igen, det är inte ett problem. Det svåra med gouacher är att de ändrar färg lite när de torkar: ljusa färger blir lite mörkare och mörka ljusare. Ytan blir lite matt när den torkar, och bilderna ser lätt lite dammiga ut. Därför måste man jobba med skarpa kontraster mellan färgytorna, för att få bilderna att se levande ut.

Man kan (eller jag gör så i alla fall) använda gouacher på samma sätt som akvareller, med mycket vatten i på vått, uppspänt papper. Så gör jag stora ytor och bakgrunder. När det har torkat (går rätt fort!) målar jag på detaljer med tjockare färg. Då blandar jag i lite vitt, så blir färgen täckande. I mörka färger behöver man inte blanda i vitt, de täcker ändå bara man inte har så mycket vatten i. Jag använder nästan aldrig svart, utan en färg som heter sepia, som är lite brunsvart och har mera sting än svarta. Gouache svart blir lätt mycket platt och tråkigt.


Orsaken till att jag använder de här färgerna, trots att de är lite bråkiga, är att de är väldigt mångsidiga, man kan måla bilder som ser ut som oljemålning, som i bilden ovan, man kan arbeta om ytor och måla över om något inte blev som man ville. Och så torkar det snabbt! Man kan jobba lager på lager, bara man låter färgerna torka mellan varven. Det går att blöta upp färgerna jobba om ytorna, torka bort lite och få spännande ytor om man använder olika material när man torkar. Och det händer ibland spännande saker när man målar: till exempel blått hoppar fram och blir nästan ljusblått om man målar på en svart yta.

Förutom färgerna är pappret viktigt. Jag har provat alla möjliga olika, men fastnat för ett bambupapper som har just rätt sorts yta, och som drar åt sig rätt mängd färg.

Det var allt jag hade att säga i dag...

Julstjärnan i handen!



Paketerat. I somras satt jag och målade tomtar, julgranar och en massa annat till Julstjärnan, och nu på bokmässan fick jag den i min hand. Så här blev omslaget. Jag jobbade extra mycket med tomtarna och är rätt nöjd över deras strutluvor och randiga tröjor.




Tidningen innehåller en massa pyssel, men också visor och berättelser. Tyckte speciellt mycket om att illustrera Topelius-berättelsen Den fallna julgranen. Lotsåldermannens stuga (den lilla röda plutten framför fyren) och den karga miljön vid fyren var rolig att skapa.


Snäppet svårare var en nyskriven text av Gita Lindgren. Där har pappan i familjen just blivit arbetslös. På den första bilden drömmer barnen om mobiltelefoner och datorer i julklapp, men "Ha, sa Mia. Inte i år. Det är många pappor som är arbetslösa. En del mammor också. Och vi har lån på vårt nya hus. Om vi inte kan betala lånet, måste vi sälja huset."
Mina egna barn är så små ännu att de tror att det är jultomten som skaffar presenterna (tacksamt nog), men här är målgruppen lågstadiebarn, som antas redan ha förstått att julklappar kostar pengar. Hur stort ansvar och ångest ska barn känna över arbetslöshet och huslån? Hur ska man tala med barnen om familjens ekonomi? Texten kan säkert vara ett bra underlag för en sådan diskussion. 
Själv har jag märkt att man måste prata om ekonomi på ett allmänt plan också med rätt små barn. Vi försöker leva så ekologiskt som vi bara kan, och har valt att inte ha bil, och att ha födelsedagsfester som är presentfria, och jular med begränsat antal julklappar. (Ändå svämmar barnens rum över av leksaker, varifrån kommer allt???) Frånvaron av bil och presenter kan av barnen uppfattas som om vi inte hade råd, och de kan gå och bära ångest för det, för de jämför med andra familjer, vad de har för bilar och saker. Så man måste prata, och det är svårt. Hur barnen och familjen i den här berättelsen löser julklappsproblemet får ni läsa själv.



fredag 2 november 2012

Luckan i morgon

I morgon läser vi Under täcket på Luckan i Helsingfors på barnboksfika. Före det uppträder Robin hund. så den som vill ha muntert program på allhelgona styr kosan till Helsingfors centrum. Mera info här.