fredag 13 december 2013

Testar, testar


Jätterosett. Här en dag när jag tröttnade på att peta på med minsta penseln, testade jag lite collage som omväxling. Klänningen är målartejp och bakgrunden sammetsaktigt pastellpapper.

torsdag 12 december 2013

En annorlunda jul


En julgäst. Den här veckan har jag varit med och planerat en kampanj som uppmanar finländare att bjuda in någon som flyttat till Finland att fira julafton tillsammans. En artikel (på finska) om kampanjen finns på nyt.fi och själva kampanjen på facebook. Eftersom vi firar själva julafton hos släktingar tänkte jag bjuda in någon, kanske en familj (som för tillfället bor i Helsingfors, så att det inte blir logistiskt omöjligt), den 23.12. Pepparkaksbakning och julpyssel utlovas! Tips om vem jag kunde bjuda in emottages per mail: maijahurmeillustrations@gmail.com






tisdag 26 november 2013

Gamla stan i köket


Kullerstenar. Den här kom på posten för några dagar sedan. För några år sedan gjorde jag disktrasor med fototryck för köpmännen i Gamla stan i Borgå. Tekniken var tydligen så komplicerad att de inte görs mera, därför fick jag ta till femfärgstryck när några av köpmännen ville ha nya trasor. Det platta uttrycket var en utmaning för mig, som ofta jobbar med texturer och skuggor. Trasorna är tryckta på cellulosabaserat material, och de kan komposteras efter att de tjänat ut sin uppgift. De är producerade av Tekotryck i Sverige. Trasorna finns till salu på Skafferi i Borgå.

onsdag 20 november 2013

Fladdermuspojken

Tadaa! Nu finns Schildts&Söderströms vårkatalog för 2014 ute, och där också vår andra bok. Hela katalogen finns här. Boken kommer också på finska, och heter då Lepakkopoika.

tisdag 12 november 2013

Snyggaste kalendern! (Vinn den!)


Juni hela året. Schildts & Söderströms kalender för 2014 finns nu att köpa för nio euro. Den är helt underbar (En tolftedel jävig där)! Illustratörerna som är med är:


Anna Härmälä
Kasper Strömman
Cara Knuutinen
Karoliina Pertamo
Christel Rönns
Maija Hurme
Salla Savolainen
Sari Airola
Ulla Donner
Sarah Kläpp
Lena Frölander-Ulf
Linda Bondestam

Elsa från Under täcket finns på sidan för juni. Nästan så man önskar att juni skulle ha extra många dagar i år.


Jag lottar ut två ex av kalendern. Lämna en kommentar här om du vill vara med eller skicka e-post till mig på maijahurmeillustrations@gmail.com, så drar jag en vinnare i slutet av november. Kalendern, formgiven av Emma Strömberg, är fin att ge som julklapp. Pappret är matt, så det är lätt att skriva på den med alla sorters pennor.

Workshop med Kitty Crowther


Lycka! Den tredje delen i HDK-kursen Bilderböcker för barn hölls på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Det var samtidigt lansering av boken En fanfar för bilderboken! Och, det här är helt otroligt, fick vi inte bara lyssna på Almapristagaren Kitty Crowther, vi fick också workshoppa med henne. Hennes metod var väldigt inspirerande och fick igång en massa processer i mitt huvud. Får se vad som händer med dem.

Samtidigt hade museet en utställning där processerna bakom bilderboksskapande öppnas. Här skisser till Klara Perssons bok Molly & Sus.


Och här, norska illustratörens Øvind Torsetters scener i papper.


måndag 28 oktober 2013

Dammen tar form

Syateljé. Förra veckan fick jag hjälp av min kusin att klippa ett tjugotal näckrosblad, och dammen börjar så småningom ta form. Symaskinen fungerar!





tisdag 8 oktober 2013

Portfoliosida!

Halleluja för lättanvända nättjänster. Nu har jag gjort en portfolio på Strikingly.

fredag 4 oktober 2013

Klippa sönder två obin

Syjunta. Jag håller på och syr en näckrosdamm. Den ska ingå i illustrationsprojektet By och utställningen som har vernissage i Ekenäs i sommar (och sen åker den ut på turné). Steg ett är att tillverka x antal näckrosblad. Länge, länge vandrade jag omkring bland tygpackar på Eurokangas och Stocka, strök över mjuka, sträva, glansiga tyg och funderade över hur bladen ska tillverkas. Inget tyg kändes rätt, och jag gick hem tomhänt. Sen kom jag ihåg ett kimonobälte, obi, som jag fått av min kollega en gång. Bältet har legat i mitt skåp i ett par år. Den har den rätta mörkblå färgen för undersidan av bladen. Kollegan hade sagt att det är okej att klippa sönder bältet och sy till exempel soffkuddar av det. Men jag hade inte klarat av det, bältet i sig var så vackert, tjock, mönstrad siden (med mönster som ser fina ut på båda sidorna). Jag tog kontakt med kollegan, som är en veritabel kimonohamstrare, och frågade om hon råkade ha ett bälte till i grönt eller grönbrunt. Och, hast du mir gesehen, så hade hon. I dag har jag klippt och sytt ett protoblad.



Här är de ännu hela.


Bladens storlek bestämdes av bältets bredd. Rätt stora blev de...


Så var det gjort. Tyget doftar lite parfym och damm...


 Jag sydde fast stjälken mellan de två tygen.





Färdigt! Lite måste jag öva mig på fina små stygn. Eller fixa min symaskin.

tisdag 1 oktober 2013

Vad är originellt




De senaste dagarnas diskussion om plagiat när det gäller tygmönster har varit intressant eftersom den öppnat upp processerna kring skapande. Samtidigt så blir man ju lite mörkrädd. Vad är originellt i det jag själv skapar? De djur som finns i boken Under täcket har jag jobbat fram med hjälp av en hel del naturfotografier. En karaktär baserar sig på kanske fem till tio olika foton, och efter ett varv med skissande har jag lagt undan fotona, sett på skisserna och ritat nya bilder. Det oavsett, att jag inte har ritat rakt av, så finns det naturligtvis spår av fotografernas arbeten i mina bilder. Det är både proffsfotografer och hobbyfotografer. Jag har inte sett på bildens fotografiska kvalitet, utan sökt efter miner och ställningar, rörelser. Den slutliga formen till en av bilderna hittade jag faktiskt i en staty i Brunnsparken. Min dotter red på en björnstaty där, och så förstod jag var på grävlingens nacke Elsa skulle sitta för att det skulle se naturligt som möjligt ut. Klicks, där tog jag en bild, kom hem, skissade, ändrade, skissade. I den slutliga bilden finns något kvar av skulptörens björn, något av fotot jag tog, något av barnet på fotografiet. Men slutresultatet är mitt eget.

Så, ett stort tack till alla naturfotografer för det fina referensmaterial som finns out there, för att vi ska lära oss hur djur ser ut, hur de rör sig, hur de känns.

Barnen i boken baserar sig på våra egna ungar, på fotografier jag själv tagit av dem. De är inte heller igenkännliga direkt, men vissa drag är deras. Så visst använder illustratörer sig av fotografier. Bäst känns det om det är foton jag själv har tagit. Då finns inget problem med upphovsrätten. Jag har också försökt bygga upp ett stort bibliotek av egna referensbilder på hus, djur, barn, föräldrar, lekar, leksaker... Ofta behöver jag ändå snabbt externa referensbilder: Hur ser en ambulans ut?

När jag använt fotografier som referens har jag gjort det medvetet. Jag har googlat eller kollat i min iphoto, tittat på bilderna, skissat. Det är en medveten process. Det som är mer skrämmande är våra omedvetna referenser. Bilden i det här inlägget har jag ritat när jag var ungefär fyra år gammal. Redan där finns massor av referenser till olika bilder jag sett. Hur en krona ser ut, hjärtan, blommor. Och det fortsätter förstås. I 37 år har jag samlat på mig en massa synintryck. En del vet jag om, när jag ritar så fattar jag att aj, där var det Elli Velli-karamelli-boken som spökade eller så. Men oftast vet jag inte. Det får ändå inte bli en blockering, för då skapas det ingenting alls.

tisdag 17 september 2013

Mina bilder i Bratislava



Nu, just nu (och fram till 25.10), hänger fyra av originalen till Under täcket på den internationella illustrationsbiennalen i Bratislava. Ibby Finland nominerade tio böcker, och de andra är Lumoava haltijakansa av Jaana Aalto, Adalminas pärla av Lena Frölander-Ulf, Tuhat ja yksi yötä av Heli Hieta, Karikko av Jani Ikonen, Puhelias Elias av Marika Maijala, Vanhan Rauman Kirsti av Annastiina Mäkitalo, Elli ja tuttisuu av Karoliina Pertamo, Tigerkontoret av Kasper Strömman och Kyyhkyn kysymys av Nikolai Tiitinen (här nämner jag bara illustratörerna eftersom det är det det gäller).

Myry Voipio på Ibby Finland var på plats och var så snäll att hon skickade ett par bilder åt mig. Det skulle ha varit roligt att vara där och se alla de andra bilderna, från hela världen. 

fredag 30 augusti 2013

Nu börjar du likna mig

Skönt att städa. Inte hemma, men här på mitt hörn av nätet. Nu ser sidan lite mer ut som mig. Ny header, bort med alla bakgrundsfärger. Rent och fint tar jag in hösten. (Men på riktigt, så borde jag satsa på att göra en helt egen portfoliesida. Om jag hinner. För nu har jag så bråttom, nu när jag äntligen har tid!)

Genom hela skoltiden ritade jag i skolböckerna. I marginalerna, på försättsbladen, ibland in över hela sidor med text. (Och oj så jag fick sudda när böcker skulle lämnas in). På den tiden skulle alla bokstäver ha skuggor. Så nu fick bloggen en ny header med skuggade bokstäver.



Det är länge sen jag har ritat bara med vanlig, tunn tuschpenna. Rätt skoj som omväxling, att inte behöva blanda in vatten.

tisdag 27 augusti 2013

Uppdaterar

Har fixat till bloggens utseende med ny header. Inte helt nöjd, men nu får det duga tills jag har tid igen.

onsdag 21 augusti 2013

Detaljer, detaljer

Nu har jag anmält mig till en kurs i teckning med levande modell. Läraren är Stiina Saaristo, som är mest känd för enormt detaljerade, äckelrealistiska självporträtt.

Psst-psst... det finns ännu plats på kursen!!!

måndag 19 augusti 2013

Kär i en text

Tid. Det tar massor av tid att göra en barnbok. Största delen av den tiden händer det ingenting. Nu hade det inte hänt nånting med vår nästa bok på flera månader. Jag har helt enkelt inte haft tid. Men i dag tog jag tag i det. Jag hade bävat lite, varit rädd för hur det skulle gå. Tänk om jag inte längre är kär i texten? Hur ska jag då kunna jobba med det? Att illustrera ett helt manus tar flera månader med min långsamma teknik. Tänk om det känns som om jag kunde göra något bättre under den tiden?

Jag var väl förberedd. Efter att ha fört yngre barnet till dagis gick jag till gymet, sprang ett par kilometer på mattan, det allra hårdaste jag kunde, först tio, sen elva, tolv, tretton, fjorton kilometer i timmen. Svetten bara strömmade längs armarna och droppade ner från min näsa. Efter det gick jag på en jogatimme som heter Body Balance. Det är nog bra, jag ska vara i balans, så går nog jobbet också vägen.

Väl hemma gjorde jag först en massa annat. Lade upp äppelsylt i burkar, plockade in mat i kylskåpet. Till slut var det bara att inse, tiden höll på att ta slut och jag måste komma igång innan det är dags att hämta från dagis. Så jag plockade fram den röda foldern med skisserna, bläddrade lite, slog upp det första uppslaget och började rita. Och jes, jag sögs in i berättelsen, kom in i det där rummet där allt börjar, hörde skriket från de små, bubblet från spisen, nynnandet under bordet. Gruffandet bakom gardinen.

tisdag 13 augusti 2013

Benen har hemligheten


Upphittat: proportionerna. Hela sommaren har jag hållit på och försökt rita barn. Barn som sitter, står, går, simmat, busar, sover. Alltid är det något som känns lite fel (och de små busarna är så snabba att jag aldrig hinner kolla en ställning igen innan de redan är på ett helt annat ställe). Så nu i helgen gjorde jag en övning som verkligen hjälpte. Jag hittade en butik på det fantastiska internätet som säljer replikaskelett av människor i olika åldrar (tänk att det finns en marknad för sånt!). Också barn. Jag klickade bland bilderna där och ritade av ett av barnskeletten (skissen till vänster). Sen tittade jag på skissen och ritade nästa skiss, en lite enklare version (den i mitten). Sen började jag prova på olika ställningar med skelettet som grund (lilla skissen till höger). Och nu känns det hur lätt som helst att rita barn, eftersom jag vet hur benen går under huden. Att armbågarna är i linje med understa revbenet, att händerna ska ta slut vid höfterna och huvudet ska vara så brett att öronen skulle träffa nyckelbenet på mitten om de skulle råka trilla av... (Det är kanske inte så ofta öron trillar av men i fall att...)

Jag vill inte rita äckelrealistiska barn, men jag vill att de barn jag ritar känns verkliga på ett annat sätt, och jag vill att rörelser och ställningar ska kännas rätt.

I dag, på min allra första dag av mitt kreativa år, har jag ritat ungar, massor av ungar, och det har varit fantastiskt roligt nu när jag knäckt koden. Jag har fått saker gjort, men det har ändå varit lugnt och skönt. Jag har lyssnat på två sommarprat (Jonas Gardell och Liv Strömqvist, programmen finns här.) Att sånt. Mera i morgon.

lördag 10 augusti 2013

Snart dags


Spännande nu. Min sista arbetsdag på ett helt år är nu bakom mig. Jag plockade alla mina kvarglömda grejer i en påse, och det kändes lite som att vara i en amerikansk film när jag gick ut från redaktionen med påsen i famnen. Hörde imaginär musik dåna i mina öron när jag började gå längs gatan.

Nästa vecka blir jag ensam hemma med papper, pennor, färger, tid. Jag har redan tjuvstartat på ett projekt. En restprodukt från det är blommorna ovan. Själva bilden som de är en del av blev inte så bra, men blommorna gillar jag. 


tisdag 23 juli 2013

I lånad ateljé


Lånerum. Svärfars ateljé är inhyst i en gammal lada. Känslan där är fantastisk, men ljuset kanske inte det bästa. Förutom luckan finns ett litet fönster bakom mig. Han brukar flytta ritbordet enligt ljuset. Jag kunde inte låta bli att låna lite. Eftersom han inte använder samma material så fick jag testa lite sånt jag inte brukar använda själv. Som kol till exempel:


Nöjd fiskare i regnrock.


Barn med äppelkinder. Blir man så här idyllisk av att vistas på idylliska platser???


Nåja, lite ångest fick jag till här. 


Fortsatte med mina luppbilder. Blåklockan är uppbyggd på ett spännande sätt, hela klockan hänger ihop som en kjol. Jag trodde att det var enskilda kronblad. Om man tittar på nära håll ser det nästan plastigt ut.


Slängde också en titt på det jag ritade genom lupp. Inte lika spännande som växter, men roligt att se fibrerna i makulaturpappret och hur tuschen flyter ut längs fibrerna.


Här, samma bild utan lupp.


Behändigt med modeller som inte gnäller.

söndag 14 juli 2013

Under lupp



Små, små världar. I dag var vi på en utfärd till Stora Räntan i Helsingfors med ungarna. De fick studera omgivningen med lupp, och jag kunde inte låta bli att testa om det gick att fotografera de magiska små minivärldarna som dyker upp när man tittar med 8 gångers förstoring. Visst gick det! Videon, som jag tog i misstag när jag tryckte på videoknappen på min kamera, visar hur det går till. Enkelt, och kul att göra med barnen. Helt perfekt skärpa fick jag inte på bilderna den här gången, men jag ska skaffa mig en egen lupp och prova fotografera med lite mera tid och koncentration en annan gång.

Jag använde en hel del fotografier av undervegetation som referens när jag gjorde illustrationerna till Under täcket, men det här ger en helt ny dimension och helt ny inspiration.











fredag 12 juli 2013

Göteborg - here I come

Jihuu! I dag, efter ett par rätt dåligt sovna nätter, fick jag veta att jag kom in till bilderbokskursen i Göteborg. Den börjar i september och pågår till januari. En gång i månaden blir det två dagars workshop på plats, annars går kursen på distans. En stor del av planeringen för mitt stipendiatår har hängt på om jag kommer in på kursen eller inte. Så nu kan jag börja pricka in allt det andra jag vill och kan göra i kalendern!

lördag 6 juli 2013

Dikt om flätor


Fläta i kors
kan min kusin

Nu är jag fin 

(och nån poet blir det aldrig av mig...)

hon bloggar om allt som har att göra med flätor på 



lördag 29 juni 2013

Självporträtt


Kroppen min. Det har gått helt bra med mitt löfte om att rita varje dag. Efter ett par dagar tröttnade jag ändå på att rita femsekundersqroquis på ungarna, som springer omkring som vildingar. Då upptäckte jag mig själv i en stor spegel. Där har jag ju den villiga modellen, den som inte klagar över obekväma ställningar eller andra villkor. Så jag har ritat mig själv. I olika kläder, (nästan) utan kläder, sittande på olika stolar eller på golvet. Speciellt fötter är svåra. Men det svåraste är att se sig själv, med alla de skavanker jag oftast ignorerar. Jag är den som vanligtvis inte spenderar timmar framför spegeln, beundrande mig själv. Oftast försöker jag faktiskt undvika att se mig i spegeln. Det blev en massa konstiga experiment. Jag följer Nathalie Goldbergs råd i boken Writing down the Bones (handlar om att skriva men råden gäller allt skapande) att inte tänka att jag ska skapa det stora mästerverket här och, utan låta bilderna bara flöda, skita i om de ser töntiga och konventionella ut. Horrorversionen kommer först: Stränga skolfröken med intresse för hippieklänningar, här...


Henne skulle jag inte vilja känna, usch då. Den här härunder är lite mer jag: shorts och tröja. Något konstigt hände med benen där, det högra benet ser lite för långt ut. Sura miner blir det. Kanske för att jag inte orkar le åt mig själv i en spegel i flera minuter, det skulle kännas lite överdrivet.
 

Och här: mera ben!
 




Glasögon är jobbiga att rita, de gör att ansiktet ser överstruket ut. Så ibland fuskar jag lite och glömmer att rita dem.  Något konstigt hände i bilden härunder med vänstra ögat, men så är det kanske på riktigt också. Jag skelar kraftigt, och i ett ärligt porträtt så får det väl synas.


Utan kläder-bilderna tänker jag inte lägga ut, så pass mycket självbevarelsedrift har jag kvar.