lördag 23 februari 2013

Min (ibland rätt pinsamma) musikhistoria



Edit: fick just höra av min syster att det var hon som köpte Vanilla Ice-lp:n. Rätt skönt att höra, jag har länge haft det som en skamfläck i min musikhistoria. Men, sa hon, samtidigt köpte jag en Guns'n Roses-skiva. Den med spaghetti på omslaget (en av två tror jag). Inget att skryta med det heller.

Musikhistoria. I kväll har jag roat mig med att plocka ihop musik jag lyssnat på genom åren. Början var lätt: Stormskärs Maja gick som teve-serie när jag var bebis, och mitt namn har jag delvis fått från den. Sen blir det år av galet hoppande mellan olika musikstilar. Första kassetten var Tuomari Nurmios Punainen Planeetta som jag fått av mamma men egentligen inte tyckte så värst om då. Ice Ice Baby var den första lp:n jag köpte, fråga inte varför. Och så fortsätter det från pinsamhet till pinsamhet.

Där, vid Manic Street Preachers-låten (rätt exakt) började jag sällskapa med Anssi, och sen dess har jag feedats med bättre och bättre musik, och också själv hittat egna favoriter. Listan är byggd på hans spotifyprofil, så undra inte över allt det andra som finns där:-)

onsdag 20 februari 2013

Det här är ingen klimpsoppeblogg

Dagens rätt. I dag hade någon hittat till bloggen på sökordet "Österbottnisk klimpsoppa". Jag känner mig otillräcklig och ledsen över att ha gjort dig besviken.

tisdag 19 februari 2013

Arbetsbordet



Testar Thinglink. Det här har jag velat göra länge. Varsågoda, mitt "lite" uppstädade arbetsbord och alla grunkor som är så viktiga för att det ska bli bilder. Jag är lite märkesfobiker, men här valde jag att skriva ut alla märken, eftersom det finns så mycket dåliga konstnärsattiraljer till salu. Allt det här är bra, enligt mig. Det finns säkert bättre. Berätta!

söndag 10 februari 2013

Pastellkritor och Plath


Sylvia Plaths hår. Det är roligt att göra porträtt. Men lätt känns det bara om man känner personen i fråga. Och ett porträtt ska väl visa något annat också än bara hur en människa ser ut. För en illustration till en text om Sylvia Plath bläddrade jag bland en massa bilder. Första versionen såg ut så här:



Men det är bara en blyertsskiss av ett foto. Den säger absolut ingenting. Och vad är det med det där håret? Hur får hon den där vågen i pannluggen att hålla sig på plats? (Dessutom hittade jag senare en bild med precis samma upplägg, men spegelvänd, så jag kan inte veta vilken väg den ursprungliga bilden ska vara. Och då är det ingen vits att göra en ett-till-ett-skiss. Om hon ändå inte såg ut så där, från det här hållet.)

Sen testade jag lite med pastellkritor, som i den översta bilden, och lyssnade samtidigt på det här:






Att lyssna på henne berätta om sitt skrivande, och speciellt att lyssna på när hon läser dikten Daddy, gav lite mer känsla för henne. Hör hur självsäker hon låter i intervjun, hon vet vad hon vill, men hon pratar snabbt och ryckigt, och HON AVBRYTER INTERVJUAREN! Jess, jess! (Jag har på sistone fått höra att jag själv ofta avbryter folk i diskussioner, hädanefter kan jag bara säga att det beror på Sylvia Plath).

Den slutliga illustrationen är ett kollage av två sidor av Sylvia Plath. Hoppas det funkar bättre än bara en platt Plath.

Och uh, pastellkritor är inte för mig. Kladdigt, noll kontroll. Tjockt.  Men det blir snygga stora ytor, och jag tycker om hur det färgade pappret syns igenom här och där. Men näe, pasteller är nog för någon annan än för mig.

Edit: så här ser den slutliga illustrationen ut, till Pia Ingströms text om Sylvia Plath på dagens kultursidor i Hbl. Läs den!