tisdag 13 augusti 2013

Benen har hemligheten


Upphittat: proportionerna. Hela sommaren har jag hållit på och försökt rita barn. Barn som sitter, står, går, simmat, busar, sover. Alltid är det något som känns lite fel (och de små busarna är så snabba att jag aldrig hinner kolla en ställning igen innan de redan är på ett helt annat ställe). Så nu i helgen gjorde jag en övning som verkligen hjälpte. Jag hittade en butik på det fantastiska internätet som säljer replikaskelett av människor i olika åldrar (tänk att det finns en marknad för sånt!). Också barn. Jag klickade bland bilderna där och ritade av ett av barnskeletten (skissen till vänster). Sen tittade jag på skissen och ritade nästa skiss, en lite enklare version (den i mitten). Sen började jag prova på olika ställningar med skelettet som grund (lilla skissen till höger). Och nu känns det hur lätt som helst att rita barn, eftersom jag vet hur benen går under huden. Att armbågarna är i linje med understa revbenet, att händerna ska ta slut vid höfterna och huvudet ska vara så brett att öronen skulle träffa nyckelbenet på mitten om de skulle råka trilla av... (Det är kanske inte så ofta öron trillar av men i fall att...)

Jag vill inte rita äckelrealistiska barn, men jag vill att de barn jag ritar känns verkliga på ett annat sätt, och jag vill att rörelser och ställningar ska kännas rätt.

I dag, på min allra första dag av mitt kreativa år, har jag ritat ungar, massor av ungar, och det har varit fantastiskt roligt nu när jag knäckt koden. Jag har fått saker gjort, men det har ändå varit lugnt och skönt. Jag har lyssnat på två sommarprat (Jonas Gardell och Liv Strömqvist, programmen finns här.) Att sånt. Mera i morgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar