tisdag 1 oktober 2013

Vad är originellt




De senaste dagarnas diskussion om plagiat när det gäller tygmönster har varit intressant eftersom den öppnat upp processerna kring skapande. Samtidigt så blir man ju lite mörkrädd. Vad är originellt i det jag själv skapar? De djur som finns i boken Under täcket har jag jobbat fram med hjälp av en hel del naturfotografier. En karaktär baserar sig på kanske fem till tio olika foton, och efter ett varv med skissande har jag lagt undan fotona, sett på skisserna och ritat nya bilder. Det oavsett, att jag inte har ritat rakt av, så finns det naturligtvis spår av fotografernas arbeten i mina bilder. Det är både proffsfotografer och hobbyfotografer. Jag har inte sett på bildens fotografiska kvalitet, utan sökt efter miner och ställningar, rörelser. Den slutliga formen till en av bilderna hittade jag faktiskt i en staty i Brunnsparken. Min dotter red på en björnstaty där, och så förstod jag var på grävlingens nacke Elsa skulle sitta för att det skulle se naturligt som möjligt ut. Klicks, där tog jag en bild, kom hem, skissade, ändrade, skissade. I den slutliga bilden finns något kvar av skulptörens björn, något av fotot jag tog, något av barnet på fotografiet. Men slutresultatet är mitt eget.

Så, ett stort tack till alla naturfotografer för det fina referensmaterial som finns out there, för att vi ska lära oss hur djur ser ut, hur de rör sig, hur de känns.

Barnen i boken baserar sig på våra egna ungar, på fotografier jag själv tagit av dem. De är inte heller igenkännliga direkt, men vissa drag är deras. Så visst använder illustratörer sig av fotografier. Bäst känns det om det är foton jag själv har tagit. Då finns inget problem med upphovsrätten. Jag har också försökt bygga upp ett stort bibliotek av egna referensbilder på hus, djur, barn, föräldrar, lekar, leksaker... Ofta behöver jag ändå snabbt externa referensbilder: Hur ser en ambulans ut?

När jag använt fotografier som referens har jag gjort det medvetet. Jag har googlat eller kollat i min iphoto, tittat på bilderna, skissat. Det är en medveten process. Det som är mer skrämmande är våra omedvetna referenser. Bilden i det här inlägget har jag ritat när jag var ungefär fyra år gammal. Redan där finns massor av referenser till olika bilder jag sett. Hur en krona ser ut, hjärtan, blommor. Och det fortsätter förstås. I 37 år har jag samlat på mig en massa synintryck. En del vet jag om, när jag ritar så fattar jag att aj, där var det Elli Velli-karamelli-boken som spökade eller så. Men oftast vet jag inte. Det får ändå inte bli en blockering, för då skapas det ingenting alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar