lördag 13 december 2014

Delta i mitt selfie-projekt




Edit: Har hittat tio konstnärer till projektet. Tack alla!/Taiteilijaryhmä on kasassa. Kiitos kaikille!!!!

Suomenkieliset ohjeet alempana.

Selfie! Jag har ett selfieprojekt på gång, som ska bli utställning i Glaspalatset (Akkuna) i Helsingfors veckan före vappen 2015. Ett av mina egna bilder kommer att vara i korsstygn, och när jag delade mönstret på instagram väcktes intresse att göra egna... Så jag bestämde mig för att öppna upp projektet för medkonstnärer. Jag tänker mig en soffa med tio selfiekuddar som stirrar på en när man stiger in i utställningslokalen. Vill du vara med? Maila mig då på maijahurmeillustrations@gmail.com så ger jag anvisningar. Jag har redan en poet och en serietecknare och troligen en barnboksillustration med, men 7-8 ryms ännu med!

Spexen här:
Storlek: 40x40 cm, dynvar med selfie i fri teknik på ena sidan. Tänk broderi, applikation, korsstygn, lapptäckteknik, rya, virkat, stickat eller tygtryck...
Jag står för postningskostnader till och från Helsingfors (inom Finland), och tar väl hand om ditt konstverk under den vecka som utställningen pågår, men kan tyvärr inte betala för material. Du har förstås äganderätten till ditt konstverk och jag returnerar det åt dig efter utställningen. Dynan kan också, om du vill, vara till salu under utställningen, jag har en mall för provision i så fall. Maila, om du är intresserad!

(Edit 6.1.: jag kan delta i materialkostnader med en liten summa, mera info per mail)

Tule mukaan Selfie-näyttelyyn Lasipalatsin Akkunaan vappuviikolla 2015. Voit osallistua ompelemalla tai kirjomalla oman selfie-tyynyn kokoon 40x40 cm. Laita sähköpostia osoitteeseen maijahurmeillustrations@gmail.com, niin kerron enemmän. Mukaan mahtuu vielä! Tyyny on tietenkin tekijänsä omaisuutta ja ja palautan sen näyttelyn jälkeen. Maksan postimaksut (Suomen sisäiset) ja järjestän sisätyynyt. Materiaali- tai työkustannuksiin en voi osallistua. Päästä sisäinen taiteilja valloilleen! Erityisesti kaipaisin mukaan himokäsityöläisiä, jotka haluasivat kokeilla eri tekniikoita: kirjontaa, ryiynsidontaa, applikaatiota... Tekniikka on vapaa. Tämän postauksen kuvissa on oma ristipistoselfie, joka on myös mukana näyttelyssä.

(Edit 6.1.: Voin korvata materiaalikustannuksia muutamalla kympillä, lisää tietoa mailitse kiinnostuneille)



måndag 8 december 2014

Lepakkopoika on Lydecken-ehdokas


Lepakkopoika on yksi viidestä Arvid Lydecken-palkinnon ehdokkaista. Tässä raadin perustelu:

Perheen äidin työpäivät ovat pitkiä ja isän aika kuluu pikkusiskon ja kaksosten kanssa. Ilmari leikkii itsekseen ja muuttuu verhon takana Lepakkopojaksi. Hän pakenee sarjakuvamaiseen maailmaan, jossa esimerkiksi päiväkoti näyttäytyy vankilana. Seikkailujen jälkeen Ilmari voi kuitenkin ripustaa viittansa naulaan ja saa kokea kotinsa
turvan.

Lastenkirjahyllyssä kaikki ehdokkaat ja perustelut. 

Ja kuka Lydecken? No tämä:


lördag 6 december 2014

Vuosikirja arvostelussa


Lastenkirjahylly arvostelee Lasten oma vuosikirja-teoksen tänään. Kuvituksista Rouva Huu kirjoittaa näin:

"Akvarellikuvituksen kirjaan on toteuttanut Maija Hurme, jonka lapsihahmot ovat sympaattisia ja jollain vaikeasti määrittelemättömällä tavalla helposti lähestyttävän oloisia. 


Tällaisen runsaasti kuvitetun lastenkirjan visuaalistaminen ei olekaan mikään läpihuutojuttu kuvittajan työpöydällä: monien kuvien takaa löytyy monta tuntia taustatutkimusta. Yksityiskohdat ja kulttuuriset ominaispiirteet ja väriskaalat on oltava tismalleen oikein."

Osa vuosikirjan kuvista löytyy nyt LillaLuckanin tiloista osoitteessa Simonkatu 9 (Kampin kauppakeskus). LillaLuckan on auki silloin kun siellä on toimintaa, esimerkiksi keskiviikoisin klo 10.30-13 (Babycafe på svenska) ja lauantaisin 13-15 (Familjelördag, kulttuuritapahtumia lapsille på svenska). Myynnissä kirjoja, kortteja ja lahjapapereita. Olen erityisen tyytyväinen ripustukseen, siitä tuli kiva ilman työläitä, painavia ja kalliita kehyksiä. 




måndag 1 december 2014

Glad i dag



I söndagens Helsingin Sanomat lyftes Fladdermuspojken upp som en av årets bästa böcker, när tidningens kritiker fick välja sina favoriter. Förvånad, glad och tacksam. Hela listan kan läsas här (på finska).

Fritt översatt lyder texten ungefär så här: "På berättarplanet handlar boken en barnfamiljs vardag men använder sig av populärkulturella hjältemyter. Den stiliserade men uttrycksfulla illustrationen utnyttjar serieformatets bildberättande. Bilderna zoomar nära inpå eller långt ifrån utgående från huvudpersonens känslor och på huvudpersonens egna villkor." (Den lilla textsnutten var jättesvår att översätta, I can tell you).

tisdag 11 november 2014

Törnrosaprojektet i gång

Konst+historia. Fjorton konstnärer från Finland och Tyskland illustrerar tillsammans en bok, och jag är med. Boken baserar sig på en flickas upplevelser från interneringsläger i Finland 1944-1946. Gunvor Brettschneider var tio år när hon internerades tillsammans med sin familj. Pappan var tysk, mamman finländare. Första gången jag hörde om hennes historia var för flera år sedan när jag läste en artikel om lägren. Sen, när jag och de andra illustratörerna i By-projektet via vår producent Johanna Stenback kom i kontakt med den tyska konstnärsgruppen augen:falter och vi hade ritat tillsammans ett tag, kom jag att tänka på den här berättelsen igen. Gunvor har berättat sin historia för mig, och jag har skrivit en text som resten av illustratörerna ska rita till. Barnperspektivet i historiska skeenden intresserar mig; det är alltid barnen som råkar i kläm när diktatorer, politiker och generaler styr och ställer.

Augen:falter jobbar i gamla trycktekniker som woodcut, och deras arbeten är helt otroligt vackra. Det är meningen att vi via projektet också ska lära oss lite tryckteknik. De är också väldigt skickliga på typografi, de böcker de hade på Bokmässan i Frankfurt var verkligt ögongodis. Målet är att de tyska konstnärerna ska komma hit, och tillsammans med Gunvor besöka ställena där lägren fanns, Oitti och Ekenäs, eller ett av ställena. Vi från Finland ska också försöka fixa så vi kan åka till Leipzig och jobba med bilderna där i deras ateljéer.

Projektet finns nu på den tyska crowdfundingplattformen visionbakery. Där kan du läsa mer om projektet. De finlandssvenska illustratörer som är med är Linda Bondestam, Lena Frölander-Ulf, Veronica Lassenius, Åsa Lucander och konstnären Malin Ahlsved. Stöd gärna vårt projekt om du vill! Man kan antingen köpa boken, kort eller  originalillustrationer och signerade tryck av enskilda illustrationer. För tyska mecenater finns också workshops och ateljébesök. Och min egen lilla uppfinning: en bok åt dig, en till ett bibliotek du väljer! Enligt de planer som finns nu ska boken vara klar till bokmässan i Frankfurt 2015. Crowdfunding är ett nytt sätt att möjliggöra konst. Om jag gillar det eller inte kan jag uttala mig om efter den här erfarenheten. Det betyder i alla fall att man synliggör kostnaderna för ett projekt. Att göra en bok kostar ungefär lika mycket som en familjebil. Det är material, tryck, layout, lager, distribution, marknadsföring, översättning, resor... Puust, jag blir helt matt av att bara tänka på det. Men, det blir en fin bok om ett viktigt tema, och det är värt det!



Det här är min första skiss till Törnrosaprojektet, som då inte ännu hade berättelsen om interneringslägren som grund, utan var ett "fortsätt den röda linjen"-ritprojekt. En illustratör började, och ritade sin bild där en röd linje fanns med. Nästa plockade upp linjen eller linjerna och fortsatte med sin egen bild.

tisdag 28 oktober 2014

Lasten oma vuosikirja


Nyt se on täällä! Unelmaprojekti, 192 sivun läpikuvitettu vuosi- ja merkkipäiväopas Lasten oma vuosikirja tuli painosta juuri ennen Kirjamessuja. Kirjan on toimittanut lastentietokirjakonkarit Tuula Korolainen ja Riitta Tulusto. He ovat valinneet jokaiseen juhla- tai merkkipäivään sopivat runot ja sadut. Olen saanut eläytyä kiinalaiseen uuteenvuoteen, kuvitella saamelaisen tarun hahmoja, tutkia millaista olisi olla lapsi joka viettää muslimien id-juhlaa ja hyräillyt joululaujua piirtäessäni tonttuja keskellä kesää Provencen auringon alla. Kirja löytyy kirjakaupoista, Lasten Keskuksen omasta nettikaupasta ja Adlibriksesta. Tässä pieni kurkistus pääsiäiseen...


Otan, kunhan ehdin, parempia kuvia kirjasta, nämä ovat muruisia mobiilikuvia.

Nu är den här! Mitt stora illustrationsprojekt, finskspråkiga Lasten oma vuosikirja, kom från tryckeriet lagom i tid till Bokmässan i Helsingfors. Jag är nöjd, men ännu lite omskakad: 192 sidor är rätt så mycket, och stilen måste hålla från första till sista sidan...

tisdag 14 oktober 2014

En by på vift


Utställningen By, som jag är med i, presenterades med på bokmässan i Frankfurt förra veckan. Vi illustratörer fick tala på scen om vårt arbete och hålla verkstäder både i skolor, bibliotek och på mässan. Jag hade två verkstäder på ett bibliotek på torsdagen och ett på fredagen i Finlands paviljong. Jag hade en helt otrolig tur: Peter Lüttge, redaktör på kulturprogrammet Kollektivet, hoppade snällt in som översättare när jag skulle läsa boken för barnen. Vilken känsla, att höra berättelsen på ett annat språk. Samtidigt fick ungarna en ahaa-upplevelse: svenska och tyska låter ju väldigt lika. Min skoltyska har jag fått damma av, nu vet jag att vika är falten, klippa schneiden och rita zeichnen...  I bakgrunden Kasper Strömmans Tigerkontoret. Ungen till vänster tittar inte i sin mobil, utan bläddrar i en instant book sm han just har gjort i min verkstad. Foto: Johanna Stenback.


Här gör de tyska ungarna instant books på verkstaden. Linda Bondestams spindel övervakar klippandet, ritandet och skrivandet. Foto: Johanna Stenback.


Massor av folk rörde sig i Byn, speciellt på publikdagarna var det helt proppfullt. Foto: Johanna Stenback.


Det allra bästa var att de flesta som kom in på By-utställningen tog sig tid att bläddra i böckerna, en del satte sig till och med ner och läste... Och det är ju det det handlar om. Berättelser, bilder, böcker, och att uppleva dem ensamma eller tillsammans. Foto: Johanna Stenback.


Min och Anna Härmäläs del av By-utställningen fanns på Bibliotekscentrum Sachsenhausen, där jag också drog verkstäder. På de verkstäderna var stämningen lugnare än inne på mässområdet, och jag hade mera tid att prata med ungarna. Inom en veckas tid har jag nu gjort små böcker, instant books, tillsammans med 360 barn (300 på Bokkalaset i Ekenäs och 60 i Frankfurt) och lärt mig massor. 

Bland annat:
1. Barn kan mer än man nånsin kan tro. De flesta av de här barnen (7-9-åringar) klarade av att skriva och rita berättelser till mycket abstrakta rubriker klippta ur tidningar. 
2. Barn är snabbare än man nånsin kan tro  Av en klass på tjugo elever var det alltid två-tre barn som på 20-30 minuter hade sin bok FÄRDIG. Det var oftast lika många som bara hunnit börja. 
3. Suddgummin borde förbjudas. Jag hade inga suddisar med, men alltid var det någon som grävde fram ett, och då stannade den kreativa processen upp. I den grupp där jag kom ihåg att säga att vi inte använder suddgummin, gick det bäst.
4. Lärare är fantastiska. De bryr sig, de hjälper, de känner eleverna. Jag borde kanske läsa pedagogik för att bli bättre på det här...
5. Barn kan dramakurvor. Flera av de färdiga böckerna följde klassiska mönster för berättande. 

Bonus: minecraft och zombies förekom både i de tyska och de finländska barnens berättelser...

Allra finast kändes det de gånger lärare kom till mig efteråt och sa att de barn som vanligtvis har svårt för att skriva hade tagit sig an uppgiften med stor iver och klarat av att skriva helt egen text. Det kan hända att det lilla formatet gör att det inte känns så svårt eller oöverkomligt.

Här, var så goda, vik-instruktionerna. Dem har jag fått av en svensk kollega.



En av grupperna på bilblioteket ville till och med ha autografer (!) av mig. De trodde kanske jag var nån superberömd konstnär. Söta var de, en av ungarna, som kunde engelska, hjälpte mig att hitta orden när jag skulle förklara något på tyska. Foto: Maija Hurme


Foto: Oskar Lindström


Fläta och rita


För långhåriga. Jag har slagit ihop mig med min flätande kusin på Jennis hairdays och nu ordnar vi tillsammans en pilotverkstad i Helsingfors. Verkstaden är tänkt för ett par, t.ex. en förälder och ett barn eller två kompisar. Den ena får lära sig 2-4 olika flätor eller flätfrisyer, och den andra får lära sig rita realistiska flätor. Mindre barn ska få pyssla med hårtema. Den kostar 50 euro (för två då) och inkluderar allt material och kaffeservering. Man kan boka in sig här. Just nu finns det ännu några platser kvar.

Jennis flätor är har blivit något av ett fenomen. Gå och kolla in hennes blogg eller titta in på instagramkontot jennishairdays. Hon har otroliga 13 000 följare. Nu när hon har flyttat till Helsingfors är det möjligt att boka in henne för undervisning eller flätning. Hon har gjort bland annat bröllopsfrisyer och flätat på festivaler.

söndag 21 september 2014

Ny film, ny portfoliosida


Fladdermuspojken / Lepakkopoika time lapse painting from Maija Hurme on Vimeo.

Snabbmålning 2. Jag har nu äntligen hunnit göra en time lapse-målning till. Den här blev bättre än den första, den har tre olika klippningar och den är kortare. Kort är bra. Och musiken är från en annan planet... Lite nervöst är det att måla med en kamera som knäpper som en metronom bredvid en. Men det går.

Jag har också byggt upp en ny portfoliosida. Känner mig mäkta effektiv.

lördag 6 september 2014

Snart i Frankfurt


Auf Deutsch. Nu börjar det närma sig: Bokmässan i Frankfurt. Min del av utställningen By kommer att ställas ut på Stadsbiblioteket Sachsenhausen i Frankfurt från den 23 september till den 12 oktober, tillsammans med Anna Härmäläs hundspa. Jag kommer också att hålla en workshop för barn där, så det gäller att damma av sin skoltyska. Min container syns i förgrunden, bakom den Malin Ahlsveds fantasiska värld. Malin är med i Konstrundan det här veckoslutet, så om man är i Ekenäs är det möjligt att gå och titta i hennes ateljé, med möjlighet att köpa av hennes fina små akvareller. (Foto: Chistoffer Relander/Jokowski)


Träningen börjar med att läsa den här presentationstexten. Det heter Bilderbuchillustrationen. Säg det snabbt tre gånger i rad utan att snubbla...

Ausstellung „BY“ – Das Dorf: Maija Hurme und Anna Härmälä. Inszenierungen finnischer Illustrationskunst für Kinder und Jugendliche
23. September - 12. Oktober 2014

„BY“ (schwedisch für Dorf) ist ein Ausstellungsprojekt, das aktuelle Strömungen zeitgenössischer Bilderbuchillustrationen und Trickfilme aus Finnland und Schweden vorstellt. In der Ausstellung zeigen Illustratoren ihre aktuellen Bilderwelten in Containern, die kleinen Häusern ähneln. Die beiden „BY“- Häuser von Maija Hurme und Anna Härmälä sind im Bibliothekszentrum Sachsenhausen ausgestellt. Die anderen werden im Ehrengast-Pavillon auf der Buchmesse gezeigt. Eröffnung: 23. September 2014, 15 Uhr, Bibliothekszentrum Sachsenhausen, Hedderichstraße 32, Eintritt frei
Alle Termine der Stadtbücherei mit ausführlichen Informationen finden Sie unter www.stadtbuecherei.frankfurt.de 

onsdag 3 september 2014

Så kan man också hänga posters

Jag har ett bloggsamarbete med marica & co. Hon har tagit så fin-fina bilder, och använt "gubbhängare" för att hänga posters. Kolla in hur, här.

lördag 23 augusti 2014

Mera time lapse



Time lapse-filmen jag gjorde tillsammans med en kollega har hamnat i så här gott sällskap: The Artsonauts Club.

Måste göra mer. Måste.

fredag 22 augusti 2014

Västerö i november



Posterfabriken. Ett projekt blev färdigt i förtid, och plötsligt hade jag lite tid att sitta ner och måla. Det blev stora ark av moln och vågor och fåglar. Plötsligt märkte jag att det var ställen från min hemby Västerö som dök upp. Det blev till en serie med posters som heter November: Den första från vänster är Abborrgrunds bro, den andra Ryssberget och den tredje Stråkaviken. Jag hämtade dem från trycket i dag, och provade hur de ser ut på arbetsrummets vägg:



Alla tre posters finns nu i min helt splitternya online shop. Jag tyckte upp en liten mängd stora (de på bilden, 50x70 cm) och lite fler mindre i storlek A4. Känner mig mäkta effektiv när jag fått butiken fixad. Det tog ett år av funderande, och så gjorde jag den på två dagar. Helt själv. Utan att kunna koda det minsta lilla.
I butiken finns förutom dehär affischerna också lite vykort och kanske, när jag hinner, lägger jag upp lite original där också.

Lepakkopoika arvostelussa

Rouva Huu, eli lastenkirjakriitikko ja -tutkija Päivi Heikkilä-Halttunen arvostelee Lepakkopojan blogissaan Lastenkirjahylly. Muun muassa näin:

"Lukijalle ja kuvan katsojalle jää valta tulkita tarinaa mieleisekseen – ja tämä jos mikä on omavaloisen ja eri-ikäisiä lukijoita puhuttelevan kuvakirjan tunnusmerkki."

Kirja on Rouva Huun mielstä ilahduttava yllätys, ja niin oli arvostelukin. Joskus tuntuu, että uusi kirja katoaa ilmestyessään mustaan aukkoon johon sen perään on turha huhuilla. Mutta sitten joku lukee, tulkitsee, analysoi ja kertoo ajatuksensa muille. Ihanaa! Koko arvostelun voi lukea täältä.

fredag 11 juli 2014

Recensioner och reaktioner

Mitt i semestern trillade en recension på Fladdermuspojken in. Mia Österlunds recension av boken kan läsas i Hufvudstadsbladet. Ett citat här:

"Fladdermuspojken är en dynamisk bilderbok laddad med tolkningsmöjligheter. Att Hurmes väljer att enbart placera män i den omvårdande rollen och skildrar kompetenta pappor som med lätthet hanterar en stor barnaskara är ett roligt ställningstagande till debatten om samtida föräldraskap."

Österlund tyckte att uppslagen där förskolan skildras som ett fängelse är fyndigt, men en bloggare är av lite annan åsikt. 


Den 10.7. skrev Päivi Heikkilä-Halttunen om illustrationstrender i barnböcker i Helsingin Sanomat. Fladdermuspojken nämndes som ett bra exempel på att bilderböcker också kan ge den vuxna läsaren en upplevelse. Så här:

"Juu­ri il­mes­ty­nyt Maija ja Anssi Hurmeen Le­pak­ko­poi­ka(Sc­hildts & Sö­derst­röms) on hy­vä esi­merk­ki kir­jas­ta, jo­ka voi tar­jo­ta sa­ma­nai­kai­ses­ti, eri­lais­ten tul­kin­to­jen kaut­ta, loh­tua se­kä lap­sel­le et­tä ai­kui­sel­le."


måndag 2 juni 2014

Fladdermuspojken har landat!



Nu finns Fladdermuspojken på riktigt. Det lär ta ännu ett par dagar innan den når bokhandlarna (bilden är från förlagets egen bokhandel, men man kan beställa den i Schildts&Söderströms webshop på svenska här och på finska här. Om man skriver in kampanjkoden Ivar får man -35% på bokens pris.

Jag kan också tipsa om att boken som syns bakom Fladdermuspojken, Kungsvägen, är jätte-jättefin. Historia för barn, presenterat på ett jätteläckert sätt. Den har också en kampanjkod, den äVertti123.

Lepakkopoika on nyt tullut painosta. Muutaman päivän kuluttua sen pitäisi löytyä kirjakaupoista, mutta sen saa mielellään tilata myös Schildts&Söderströmsin verkkokaupassa ruotsiksi tästä ja suomeksi tästä. Kampanjakoodilla Ivar saa -35% alennuksen.

söndag 18 maj 2014

Djur och fåglar


Jag har ritat ett träd och fåglar till författaren Malin Kiveläas webbsida. Det är Mats Holmqvist som har fixat designen. Bilden är ritad med svart tusch, och inverterad i Photoshop.


Och så har jag gjort en tidningsillustration också, de är länge sen sist! Det var en text om EU-valet, och den illustrerades med alla de olika ländernas officielle eller inofficiella nationaldjur. Det blev en knasig djurpark med både verkliga och mytologiska djur. I Hufvudstadsbladet i dag. 

torsdag 8 maj 2014

Utställningsdags!


Äntligen! I dag var det pressvisning för utställningen By på Elverket i Ekenäs (öppnar lördag och man kan se den hela sommaren). Och nu måste alla gå dit och uppleva, titta, känna... Utställningen är riktad till barn, men också vuxna kommer att gilla den tror jag. Linda Bondestams fluga vakar över ingången till utställningen. De här bilderna är tagna av Christoffer Relander


Här, underbara Åsa Lucanders animation Lost Property Office har premiär på utställningen. 


 Den här ville min dotter direkt prova när hon såg bilden: Anna Härmäläs hundspa.


Här är dammen från Under täcket (min!) och bakom den Malin Ahlsveds drömlandskap. Vattenytan (som inte syns här) har jag sytt själv, och näckrosbladen är sydda av två sönderklippta kimonobälten. Också groddräkten som ligger i korgen har jag knåpat ihop själv. Nästan så jag borde starta en sömnadsblogg i stället...


På andra sidan av näckrosdammen är min låda ett öppet skissblock... nej en tambur... nej en rithörna... Original för den som tycker om att stirra och jämföra med boken. Elsas klänning och mössa och Fladdermuspojkens dräkt för den som vill prova. 


 Gruppbilder är min fasa, men i det här fina sällskapet var det inte så farligt. Svart-vit-randigt var dagens melodi.


onsdag 23 april 2014

Lilla vykortsfabriken, bland annat

De senaste dagarna har jag bland annat:


– Designat ett eget frimärke. Tyvärr bara ett ploj-sådant. Jag och några av de andra illustratörerna som ställer ut i Ekenäs i sommar kommer att sälja vykort med barnboksmotiv. Det blir kort av Christel Rönns, Lena Frölander-Ulf, Linda Bondestam, Åsa Lucander, Veronica Lassenius och ja, mig! Så den som besöker utställningen kan bunkra upp med årsbehovet av vykort, fina såna... Och frimärket, det finns på baksidan av mina kort och ser ut så här:



Ja, ja – ni på Itella kan höra av er så kan vi kaaaaanske komma överens om något...



– Låtit Fladdermuspojken flyga iväg till tryckeriet där en sista hand ska läggas på färger och skärpningar och sånt som är så svårt och så viktigt för att bilderna ska se bra ut i tryck

– Hämtat ut mitt exemplar av By-utställningens katalog. Katalog är fel ord, det är en BOK, en helt fantastiskt fint formgiven bok med fina bilder och välskrivna essäer. Den kommer att finnas till salu på utställningen på Elverket från den 10.5., och det lönar sig verkligen att lägga vantarna på ett ex

– Haft besök på arbetsrummet av två fantastiska barnboksmänniskor. En av dem, Päivi Heikkilä-Halttunen vet allt och lite till om finsk barnlitteratur. Hon skriver kritik i bland annat Helsingin Sanomat och vårdar ömt sin blogg som heter Lastenkirjahylly. Vi har talat om barnboksskaparnas förutsättningar, om mängden böcker som ges ut (cirka tusen (!!!) barnböcker på finska per år) och om hur viktigt det är att läsa för sina barn. Nytt och gammalt, finländskt och översatt, ALLT.


– Börjat jobba på nästa bok!!!! Det blir en faktabok för barn som heter Lasten oma vuosikirja, Barnens egen årsbok (endast på finska) och den kommer på Lasten keskus i höst. Det är de erfarna författarna Tuula Korolainen och Riitta Tulusto som hållit i trådarna för verket. När Tuula Korolainen 1990 skrev sin första barnbok var jag fjorton år gammal, drömde om att mitt hår skulle vara tillräckligt fluffigt för att kunna hållas tuperad i en båge över pannan och ritade hjärtan i marginalerna på högstadieböckerna. Det första jag gjorde när vi hade möte var att be om hennes autograf till fantastiska diktsamlingen Kuono kohti tähteä, som vi läst och läst och läst när äldsta barnet var bebis. Tillbaka till projektet: Boken kommer att ge föräldrar, dagispersonal och lärare ett verktyg för alla årets fester, flaggdagar och andra högtider. Det kommer att handla om de traditionella lutherska högtiderna, men också judiska, muslimska och ortodoxa högtider, och en lång rad profana festligheter ryms med. Det ska bli roligt att rita ett helt år på några månader, jag riktigt ser alla tomtar, påskhäxor och halloweenkostymer fladdra förbi... Den observanta läsaren märker att det inte är gouacher på omslaget. Jag kommer att jobba mer i blyerts och enkla färgfält med den här boken. Men det blir nog lite gouache eller akvarell också...

onsdag 9 april 2014

Starta eget

Företagsbebisnyheter. Efter att i flera år ha haft problem med hur jag ska fakturera mina illustrationsjobb, så har jag nu startat eget företag. Maija Hurme illustration heter det, och det känns lite som om jag fått en ny bebis. En varelse som det är svårt att fatta sig på. Hur fungerar den? Hur ska jag sköta den? Hur ofta ska jag byta blöjor på den? Hur vet jag vad som är rätt för just min bebis? Varför kräks den? Just nu håller jag på och sätter in mig i beskattning och bokföringsfrågor. Jag har en bokförare! Och hon är säkert min bästa vän ett tag framöver. Jag har skickat min första räkning! Borde säkert rama in den eller nåt. Jag har shoppat en massa material (mycket mer än den första räkningen, I may say). Jag har visitkort! Nej, jag har två olika visitkort, för jag kunde inte bestämma mig för ett. Visst är de fina:




Och jag har svarat i telefon, talat med flera lurendrejare (Suomen 118, Suomen yritysrekisteri, akta er för dem, de säljer avgiftsbetalda registertjänster med namn som låter som något officiellt. Läs här, på finska.). Tips från en kollega för hur man undviker det här: skriv inte in telefonnumret på registreringsblanketten.

En sak som jag reagerat över mitt i allt det här, är att allt är väldigt användarovänligt i företagarbyråkratin. Den som nånsin har skapat ett Katso-konto för skatteförvaltningsärenden (tre olika nivåer av lösenord!), eller försökt luska ut hur och när man ska betala förskottsskatten, kan säkert hålla med mig. Och att det inte riktigt finns någon form av light-företagande för sådana som mig som både har ett vanligt jobb och gör små frilansgrejer. Hur tokigt är inte det? Säg inte frilansskattekort, för det är besvärligt för små företag att köpa av nån som jobbar på skattekort. Och dyrt, en löneuträkning hos en bokförare kan kosta 15 euro, medan företagaren lätt kan betala en vanlig räkning själv och dra av momsen. Allt är uppbyggt kring att företaget ska bli minst så stort att det försörjer företagaren själv. Byråkratin är så krånglig att man behöver en bokförare för att inte få sömnlösa nätter. Kostnaderna för det är lika stora som om jag hade ett mycket större företag. Och en knasig sak: ett nystartat företag kan inte köpa något på räkning, inte ens ett enda litet gem, eftersom inget bokslut har levererats till Handelsregistret. Och något bokslut kan man ju inte göra förrän ett år av verksamhet har gått... Bekanta företag, som jag köpt av som frilansande illustratör, har det lyckligtvis inte varit något problem med. Det borde finnas något vettigt sätt att kolla tillförlitligheten hos nystartade företag, så man slapp det problemet. Det är ju just under det första året som ett företag måste göra en massa investeringar.

Nog gnällt:

Samtidigt verkar det finnas en väldigt mycket positivare attityd till företagande nu än för några år sedan, i den här branschen åtminstone. Illustratörer har väl oftast varit frilansare, men nu är allt fler grafiska formgivare det också. Dels har det säkert att göra med att de säkra jobben inom den grafiska branschen inte är så säkra mera, de flesta förlag har outsourcat (gett sparken åt grafikerna), och det bara gäller att gilla läget. Göra det bästa av det. Samla ihop några andra, hyra ett mysigt arbetsrum, låtsas att det är ett kontor men utan chef. Dricka kaffe ihop, dela på printer och värmeljus. Nu under min tjänstledighet sitter jag på ett sådant arbetsrum, kalapok. Fem illustratörer jobbar där, och det är det bästa som har hänt mig under tjänstledigheten. De första månaderna jobbade jag hemma, men höll på att bli tokig. Nu har jag arbetskompisar. Det fungerar eftersom alla följer vissa regler om tystnad och städning (min svaga punkt), och alla delar med sig av sin erfarenhet. Alla peppar när det går dåligt, och ger konstruktiv kritik när man ber om den.

Jag väljer att förhålla mig med stor nyfikenhet och vördnad till min nya bebis. Men också med ett visst lugn. När jag jobbar igen kan jag lägga ner firman, ifall det inte känns som om den behövs. Just nu behövs den. Där, efterlysningen för ett light-företagande får ett konkret önskemål: det borde vara möjligt att kunna natta företaget medan man har perioder av vanligt jobb, och väcka det till liv igen när man har tid med det. Så ser verkligheten ut för många kulturjobbare jag känner.

onsdag 2 april 2014

En FIBUL är född

För nån vecka sedan grundades föreningen FIBUL. Det är författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur på svenska i Finland som förenat sig för både kollegialt stöd och för att ordna evenemang och sprida information om vår genre. Jag är med! I något skede ska jag skriva ett blogginlägg på Fibuls sida också, men just nu har jag så bråttom att jag knappt hinner andas. Vilket också syns här. Stackars lilla, bortglömda blogg.

måndag 10 mars 2014

En gul apelsin om namn

Nu diskuterar Malin Klingenberg på sin blogg om att byta namn. (Märkte jag när det plötsligt dök upp en massa besök från hennes blogg till min).

söndag 9 mars 2014

Kraft och kraft

Min farmors flicknamn var Kraft. Vilket fantastiskt konstnärsnamn jag skulle ha fått om jag kommit på att låna efternamnet: Maija Kraft. Nu är det så, att Maija Hurme låter jättevanligt, och jag har några namnen. Och när man jobbar med sitt namn som varumärke, så är det kanske inte så värst bra. Samtidigt, så kunde ett starkt namn som Kraft kanske ha blivit som ett omen, och sätta en stämpel på mitt arbete. För jag är ju inte kraftfull, tvärtom. Jag är osäker, fundersam, sökande, tvivlande. Vilket speciellt märks det här året, när jag har tid, så testar och söker jag mig mellan olika stilar och material och bara väntar på att det ska klaffa.

Men konstnärsnamn ska man kanske ta innan man ritat ett endaste streck eller skrivit ett endaste ord? För det tar tid att bygga upp ett namn. När man äntligen efter decennier av kämpande kanske fastnat i den intresserade allmänhetens kollektiva minne som namn=verk/stil, då kan det vara problematiskt att byta namn. Om man gör det, så ska man kanske göra det med pompa och ståt som Katariina Souri (vad hette hon förr månne.... just det, Kärkkäinen). En del författare har bytt namn, till exempel hette Anja Snellman tidigare Anja Kauranen (Sonja O är ännu en av mina favoritböcker), och det leder ju till att hennes böcker finns på två ställen på biblioteket, och om man söker på hennes namn på till exempel Adlibris, så dyker inte de äldre böckerna upp alls. En finsk illustratör som bytt efternamn är Erika Kovanen, som numera heter Erika Kallasmaa, men det är ju som Kallasmaa hon har gjort sina främsta verk och blivit överöst av priser, så det kanske inte är så farligt.

En annan sorts kraft: min dotter hittade för några dagar sedan en cd med bilder från 2008. Då gjorde jag ett reportage om kraftgivande fotografering med Tiina Rönnholm. Hon jobbar, inspirerad av Miina Savolainen, med en metod där man använder fotografiet, det assisterade självporträttet, för att hjälpa till exempel barnskyddsklienter att se sig själv med vänligare ögon. Det är en form av terapi, eller en del av en helande process. Det är egentligen inte meningen att man ska spöka ut sig för de här självporträtten, men man kan göra det. Och jag ville, av nån outgrundlig anledning, prova på hur det skulle kännas att vara älva. Kanske har det att göra med en upplevelse av klumpighet och o-älvlikhet. Nå, ändå. Först kände jag mig riktigt knasig, som en tant som klätt ut sig till barn och gjorde tölpiga saker inför kameran. Men efter ett tag blev det riktigt roligt. Några av bilderna lägger jag ut här, med lov av Tiina. Om det är någon som är intresserad av att bli fotograferad av henne så har jag hennes e-postadress och kan förmedla kontakt.

Jag hade helt glömt bort att de här bilderna fanns, och det var jätteroligt att titta igenom dem igen. En del av dem kändes väldigt personliga, lite för skrämmande och nära, dem lägger jag inte upp här. Det här är "bara" fina älvbilder, såna som jag blir glad av.







måndag 24 februari 2014

Leka gallerist


Mitt första försök med egen originalkatalog var lyckat. På några dagar sålde jag sju bilder! Och inte en enda till min mamma! Största delen av köparna var mina bekanta eller bekantas bekanta, vilket dels beror på Facebook och dels på att de här personerna följt med mitt skapande en längre tid och därför är bekanta med mina bilder. I en katalog som bara finns digitalt är det ju svårt att veta hur konstverket ser ut på riktigt, hur pappret ser ut och känns till exempel. Därför är en fysisk galleriutställning säkert bättre. Hängning och inramning är också viktigt.

Katalogen finns ännu kvar och så länge det finns osålda bilder där så kan man ta kontakt. Listan finns här. I framtiden kan jag tänka mig att göra en liknande katalog kanske en gång i året, eller hitta på något annat sätt att lägga ut original till försäljning, kanske tillsammans med andra illustratörer?

Om någon är intresserad av andra av mina bilder, så är det bara att ta kontakt. En del är delar av pågående projekt, och inte till salu. Det är okej att fråga, jag går inte sönder av det:-)


Om nån vill göra samma sak med sina egna bilder så listar jag några tips här:

– Välj bilder du verkligen, verkligen har svårt att skilja dig ifrån.
– Välj inte för många eller för liknande bilder.
– Gör en katalog med bild, storlek, teknik och pris. Priset ska (helst) inte basera sig på ditt eget kärleksförhållande till en bild, utan på konstnärliga kriterier som till exempel din erfarenhet (utbildning, utställningar, samarbeten, publicerade verk osv), teknik och hur krävande det är att göra motsvarande verk. Be en kollega om hjälp ifall du själv har svårt.
– Ha olika storlekar och olika prisklasser (de allra billigaste i min katalog är faktiskt inte sålda än, så det är inte priset som avgör utan köparens intresse för just en speciell bild).
– Om bilden har en historia, skriv in den i katalogen.

torsdag 20 februari 2014

Original söker hem

Katalog! I dag har jag äntligen tagit mig i kragen och kollat med skatteverket hur man ska gå tillväga för att som privatperson sälja konstverk till andra privatpersoner. Många har frågat mig om jag säljer original, och jag har inte riktigt vetat hur man gör det eftersom jag inte har ett eget företag att sälja dem genom. Men, det var inte så svårt! Hurraa, det finns vett i systemet! Nu har jag gjort en katalog med alla de här originalen som finns längre ner i inlägget. Om du är intresserad, maila maijahurmeillustrations@gmail.com så skickar jag dig katalogen som pdf-fil. Jag lägger inte ut priserna här, men jag prissatte lågt. De dyraste är 180 euro och de billigaste 80. Om det finns intresse kan jag också sälja små bilder (t.ex mina fjärilar) för en mindre summa. Maila mig! Hellre ser jag att mina bilder hänger på nåns vägg och gör nån glad varje dag, än att de ligger i en portfölj här hemma hos mig och gläder ingen. Jag har valt ut bilder som jag tycker fungerar fint också tagna ur sitt bilderbokskontext.

Vi har själv för några år sedan börjat köpa konst, och vår tanke är att köpa ett konstverk per år. I år har vi köpt ett bilderboksoriginal i skrapkartong av Lena Frölander-Ulf. Hennes utställning hänger ännu kvar på Kuvittajagalleria på Albertsgatan. Jag uppmanar andra att göra det samma! I stället för fem-tio anonyma posters från Ikea kan man få en personlig och garanterat one-of-a-kind bild till sitt hem. 

Obs! Inga släktingar eller närmast sörjande ska känna sig tvingade att inhandla konstverk av mig:-)

Edit: Jag är så överväldigad över det intresse min lilla katalog har fått. Tre bilder är redan reserverade (två av dem dubbelt, wow!) och en definitivt såld. Glad! Tacksam! De här bilderna kommer att hänga hos folk som uppskattar dem! Jag uppdaterar vilka bilder som är reserverade eller sålda i den här listan med versaler.




Alternativt omslag och bakpärm till Under täcket. Tänk så annorlunda den hade sett ut! Bilden kan skäras till två separata bilder. Själv tycker jag speciellt mycket om bilden till vänster. SÅLD!


Också ett alternativt omslag och bakpärm till Under täcket. Tänker inte avslöja hur många jag gjorde, men det var hmm... lite för många...



De här två bilderna hör i hop. De var ett alternativt försätts- och eftersättsblad med Elsas kläder på ett klädstreck.


En fyr! Bilden finns i Julstjärnan 2012. SÅLD!


En kram. Och en tanke om global uppvärmning. 


Min första bilderboksfigur hette Nysen. Han var en liten flygande clown, som tyvärr hade en alldeles för råddig historia för att nånsin bli publicerad. Men, några av bilderna är ännu mina favoriter. Den här hade jag svårt att skiljas från, men den finns i katalogen... SÅLD!


Det här är en undervattensbild som jag hade tänkt för Under täcket. Men den var kanske lite för abstrakt. De små vita mössen försvann också från boken, men här har de en egen liten historia.


 Dammbilden till Under täcket gjorde jag flera versioner av. Den här tycker jag speciellt mycket om, rötterna, färgerna, och Elsas min.


Pariserhjul. Den här är också från den opublicerade historien om clownen Nysen. Gillar bladet och det lilla hålet uppe till höger. Och killen som spyr...


Ännu en version från Under täcket. De tre vita mössen har nu hittat varann och åker i en gemensam båt på näckrosdammen.


Soffan! Ååh, den här vill jag hittar ett gott hem. Soffan föddes kring en barnboksidé om en värld som finns i glipan mellan ryggstödet och sittkudden i en soffa. Det heter Uumeni. Det är där alla leksaker som trillar ner i hålet väcks till liv och där händer en massa spännande, skrämmande saker. Men så hörde jag av nån att det fanns en liknande historia, och inspirationen att utveckla min egen försvann. På väggen hänger två små konstförfalskningar, den övre en Schjerfbeck, och den undre en Dautremer... SÅLD!

Lövverk. Den här ritade jag för illustratörsprojektet By:s film, och det är den första där jag gör träd på det här sättet. Sen dess har det blivit massor av träd, och miljoner blad... SÅLD!


Som till exempel här. En katt i stället för pojken.