onsdag 23 april 2014

Lilla vykortsfabriken, bland annat

De senaste dagarna har jag bland annat:


– Designat ett eget frimärke. Tyvärr bara ett ploj-sådant. Jag och några av de andra illustratörerna som ställer ut i Ekenäs i sommar kommer att sälja vykort med barnboksmotiv. Det blir kort av Christel Rönns, Lena Frölander-Ulf, Linda Bondestam, Åsa Lucander, Veronica Lassenius och ja, mig! Så den som besöker utställningen kan bunkra upp med årsbehovet av vykort, fina såna... Och frimärket, det finns på baksidan av mina kort och ser ut så här:



Ja, ja – ni på Itella kan höra av er så kan vi kaaaaanske komma överens om något...



– Låtit Fladdermuspojken flyga iväg till tryckeriet där en sista hand ska läggas på färger och skärpningar och sånt som är så svårt och så viktigt för att bilderna ska se bra ut i tryck

– Hämtat ut mitt exemplar av By-utställningens katalog. Katalog är fel ord, det är en BOK, en helt fantastiskt fint formgiven bok med fina bilder och välskrivna essäer. Den kommer att finnas till salu på utställningen på Elverket från den 10.5., och det lönar sig verkligen att lägga vantarna på ett ex

– Haft besök på arbetsrummet av två fantastiska barnboksmänniskor. En av dem, Päivi Heikkilä-Halttunen vet allt och lite till om finsk barnlitteratur. Hon skriver kritik i bland annat Helsingin Sanomat och vårdar ömt sin blogg som heter Lastenkirjahylly. Vi har talat om barnboksskaparnas förutsättningar, om mängden böcker som ges ut (cirka tusen (!!!) barnböcker på finska per år) och om hur viktigt det är att läsa för sina barn. Nytt och gammalt, finländskt och översatt, ALLT.


– Börjat jobba på nästa bok!!!! Det blir en faktabok för barn som heter Lasten oma vuosikirja, Barnens egen årsbok (endast på finska) och den kommer på Lasten keskus i höst. Det är de erfarna författarna Tuula Korolainen och Riitta Tulusto som hållit i trådarna för verket. När Tuula Korolainen 1990 skrev sin första barnbok var jag fjorton år gammal, drömde om att mitt hår skulle vara tillräckligt fluffigt för att kunna hållas tuperad i en båge över pannan och ritade hjärtan i marginalerna på högstadieböckerna. Det första jag gjorde när vi hade möte var att be om hennes autograf till fantastiska diktsamlingen Kuono kohti tähteä, som vi läst och läst och läst när äldsta barnet var bebis. Tillbaka till projektet: Boken kommer att ge föräldrar, dagispersonal och lärare ett verktyg för alla årets fester, flaggdagar och andra högtider. Det kommer att handla om de traditionella lutherska högtiderna, men också judiska, muslimska och ortodoxa högtider, och en lång rad profana festligheter ryms med. Det ska bli roligt att rita ett helt år på några månader, jag riktigt ser alla tomtar, påskhäxor och halloweenkostymer fladdra förbi... Den observanta läsaren märker att det inte är gouacher på omslaget. Jag kommer att jobba mer i blyerts och enkla färgfält med den här boken. Men det blir nog lite gouache eller akvarell också...

onsdag 9 april 2014

Starta eget

Företagsbebisnyheter. Efter att i flera år ha haft problem med hur jag ska fakturera mina illustrationsjobb, så har jag nu startat eget företag. Maija Hurme illustration heter det, och det känns lite som om jag fått en ny bebis. En varelse som det är svårt att fatta sig på. Hur fungerar den? Hur ska jag sköta den? Hur ofta ska jag byta blöjor på den? Hur vet jag vad som är rätt för just min bebis? Varför kräks den? Just nu håller jag på och sätter in mig i beskattning och bokföringsfrågor. Jag har en bokförare! Och hon är säkert min bästa vän ett tag framöver. Jag har skickat min första räkning! Borde säkert rama in den eller nåt. Jag har shoppat en massa material (mycket mer än den första räkningen, I may say). Jag har visitkort! Nej, jag har två olika visitkort, för jag kunde inte bestämma mig för ett. Visst är de fina:




Och jag har svarat i telefon, talat med flera lurendrejare (Suomen 118, Suomen yritysrekisteri, akta er för dem, de säljer avgiftsbetalda registertjänster med namn som låter som något officiellt. Läs här, på finska.). Tips från en kollega för hur man undviker det här: skriv inte in telefonnumret på registreringsblanketten.

En sak som jag reagerat över mitt i allt det här, är att allt är väldigt användarovänligt i företagarbyråkratin. Den som nånsin har skapat ett Katso-konto för skatteförvaltningsärenden (tre olika nivåer av lösenord!), eller försökt luska ut hur och när man ska betala förskottsskatten, kan säkert hålla med mig. Och att det inte riktigt finns någon form av light-företagande för sådana som mig som både har ett vanligt jobb och gör små frilansgrejer. Hur tokigt är inte det? Säg inte frilansskattekort, för det är besvärligt för små företag att köpa av nån som jobbar på skattekort. Och dyrt, en löneuträkning hos en bokförare kan kosta 15 euro, medan företagaren lätt kan betala en vanlig räkning själv och dra av momsen. Allt är uppbyggt kring att företaget ska bli minst så stort att det försörjer företagaren själv. Byråkratin är så krånglig att man behöver en bokförare för att inte få sömnlösa nätter. Kostnaderna för det är lika stora som om jag hade ett mycket större företag. Och en knasig sak: ett nystartat företag kan inte köpa något på räkning, inte ens ett enda litet gem, eftersom inget bokslut har levererats till Handelsregistret. Och något bokslut kan man ju inte göra förrän ett år av verksamhet har gått... Bekanta företag, som jag köpt av som frilansande illustratör, har det lyckligtvis inte varit något problem med. Det borde finnas något vettigt sätt att kolla tillförlitligheten hos nystartade företag, så man slapp det problemet. Det är ju just under det första året som ett företag måste göra en massa investeringar.

Nog gnällt:

Samtidigt verkar det finnas en väldigt mycket positivare attityd till företagande nu än för några år sedan, i den här branschen åtminstone. Illustratörer har väl oftast varit frilansare, men nu är allt fler grafiska formgivare det också. Dels har det säkert att göra med att de säkra jobben inom den grafiska branschen inte är så säkra mera, de flesta förlag har outsourcat (gett sparken åt grafikerna), och det bara gäller att gilla läget. Göra det bästa av det. Samla ihop några andra, hyra ett mysigt arbetsrum, låtsas att det är ett kontor men utan chef. Dricka kaffe ihop, dela på printer och värmeljus. Nu under min tjänstledighet sitter jag på ett sådant arbetsrum, kalapok. Fem illustratörer jobbar där, och det är det bästa som har hänt mig under tjänstledigheten. De första månaderna jobbade jag hemma, men höll på att bli tokig. Nu har jag arbetskompisar. Det fungerar eftersom alla följer vissa regler om tystnad och städning (min svaga punkt), och alla delar med sig av sin erfarenhet. Alla peppar när det går dåligt, och ger konstruktiv kritik när man ber om den.

Jag väljer att förhålla mig med stor nyfikenhet och vördnad till min nya bebis. Men också med ett visst lugn. När jag jobbar igen kan jag lägga ner firman, ifall det inte känns som om den behövs. Just nu behövs den. Där, efterlysningen för ett light-företagande får ett konkret önskemål: det borde vara möjligt att kunna natta företaget medan man har perioder av vanligt jobb, och väcka det till liv igen när man har tid med det. Så ser verkligheten ut för många kulturjobbare jag känner.

onsdag 2 april 2014

En FIBUL är född

För nån vecka sedan grundades föreningen FIBUL. Det är författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur på svenska i Finland som förenat sig för både kollegialt stöd och för att ordna evenemang och sprida information om vår genre. Jag är med! I något skede ska jag skriva ett blogginlägg på Fibuls sida också, men just nu har jag så bråttom att jag knappt hinner andas. Vilket också syns här. Stackars lilla, bortglömda blogg.