onsdag 9 april 2014

Starta eget

Företagsbebisnyheter. Efter att i flera år ha haft problem med hur jag ska fakturera mina illustrationsjobb, så har jag nu startat eget företag. Maija Hurme illustration heter det, och det känns lite som om jag fått en ny bebis. En varelse som det är svårt att fatta sig på. Hur fungerar den? Hur ska jag sköta den? Hur ofta ska jag byta blöjor på den? Hur vet jag vad som är rätt för just min bebis? Varför kräks den? Just nu håller jag på och sätter in mig i beskattning och bokföringsfrågor. Jag har en bokförare! Och hon är säkert min bästa vän ett tag framöver. Jag har skickat min första räkning! Borde säkert rama in den eller nåt. Jag har shoppat en massa material (mycket mer än den första räkningen, I may say). Jag har visitkort! Nej, jag har två olika visitkort, för jag kunde inte bestämma mig för ett. Visst är de fina:




Och jag har svarat i telefon, talat med flera lurendrejare (Suomen 118, Suomen yritysrekisteri, akta er för dem, de säljer avgiftsbetalda registertjänster med namn som låter som något officiellt. Läs här, på finska.). Tips från en kollega för hur man undviker det här: skriv inte in telefonnumret på registreringsblanketten.

En sak som jag reagerat över mitt i allt det här, är att allt är väldigt användarovänligt i företagarbyråkratin. Den som nånsin har skapat ett Katso-konto för skatteförvaltningsärenden (tre olika nivåer av lösenord!), eller försökt luska ut hur och när man ska betala förskottsskatten, kan säkert hålla med mig. Och att det inte riktigt finns någon form av light-företagande för sådana som mig som både har ett vanligt jobb och gör små frilansgrejer. Hur tokigt är inte det? Säg inte frilansskattekort, för det är besvärligt för små företag att köpa av nån som jobbar på skattekort. Och dyrt, en löneuträkning hos en bokförare kan kosta 15 euro, medan företagaren lätt kan betala en vanlig räkning själv och dra av momsen. Allt är uppbyggt kring att företaget ska bli minst så stort att det försörjer företagaren själv. Byråkratin är så krånglig att man behöver en bokförare för att inte få sömnlösa nätter. Kostnaderna för det är lika stora som om jag hade ett mycket större företag. Och en knasig sak: ett nystartat företag kan inte köpa något på räkning, inte ens ett enda litet gem, eftersom inget bokslut har levererats till Handelsregistret. Och något bokslut kan man ju inte göra förrän ett år av verksamhet har gått... Bekanta företag, som jag köpt av som frilansande illustratör, har det lyckligtvis inte varit något problem med. Det borde finnas något vettigt sätt att kolla tillförlitligheten hos nystartade företag, så man slapp det problemet. Det är ju just under det första året som ett företag måste göra en massa investeringar.

Nog gnällt:

Samtidigt verkar det finnas en väldigt mycket positivare attityd till företagande nu än för några år sedan, i den här branschen åtminstone. Illustratörer har väl oftast varit frilansare, men nu är allt fler grafiska formgivare det också. Dels har det säkert att göra med att de säkra jobben inom den grafiska branschen inte är så säkra mera, de flesta förlag har outsourcat (gett sparken åt grafikerna), och det bara gäller att gilla läget. Göra det bästa av det. Samla ihop några andra, hyra ett mysigt arbetsrum, låtsas att det är ett kontor men utan chef. Dricka kaffe ihop, dela på printer och värmeljus. Nu under min tjänstledighet sitter jag på ett sådant arbetsrum, kalapok. Fem illustratörer jobbar där, och det är det bästa som har hänt mig under tjänstledigheten. De första månaderna jobbade jag hemma, men höll på att bli tokig. Nu har jag arbetskompisar. Det fungerar eftersom alla följer vissa regler om tystnad och städning (min svaga punkt), och alla delar med sig av sin erfarenhet. Alla peppar när det går dåligt, och ger konstruktiv kritik när man ber om den.

Jag väljer att förhålla mig med stor nyfikenhet och vördnad till min nya bebis. Men också med ett visst lugn. När jag jobbar igen kan jag lägga ner firman, ifall det inte känns som om den behövs. Just nu behövs den. Där, efterlysningen för ett light-företagande får ett konkret önskemål: det borde vara möjligt att kunna natta företaget medan man har perioder av vanligt jobb, och väcka det till liv igen när man har tid med det. Så ser verkligheten ut för många kulturjobbare jag känner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar