tisdag 28 oktober 2014

Lasten oma vuosikirja


Nyt se on täällä! Unelmaprojekti, 192 sivun läpikuvitettu vuosi- ja merkkipäiväopas Lasten oma vuosikirja tuli painosta juuri ennen Kirjamessuja. Kirjan on toimittanut lastentietokirjakonkarit Tuula Korolainen ja Riitta Tulusto. He ovat valinneet jokaiseen juhla- tai merkkipäivään sopivat runot ja sadut. Olen saanut eläytyä kiinalaiseen uuteenvuoteen, kuvitella saamelaisen tarun hahmoja, tutkia millaista olisi olla lapsi joka viettää muslimien id-juhlaa ja hyräillyt joululaujua piirtäessäni tonttuja keskellä kesää Provencen auringon alla. Kirja löytyy kirjakaupoista, Lasten Keskuksen omasta nettikaupasta ja Adlibriksesta. Tässä pieni kurkistus pääsiäiseen...


Otan, kunhan ehdin, parempia kuvia kirjasta, nämä ovat muruisia mobiilikuvia.

Nu är den här! Mitt stora illustrationsprojekt, finskspråkiga Lasten oma vuosikirja, kom från tryckeriet lagom i tid till Bokmässan i Helsingfors. Jag är nöjd, men ännu lite omskakad: 192 sidor är rätt så mycket, och stilen måste hålla från första till sista sidan...

tisdag 14 oktober 2014

En by på vift


Utställningen By, som jag är med i, presenterades med på bokmässan i Frankfurt förra veckan. Vi illustratörer fick tala på scen om vårt arbete och hålla verkstäder både i skolor, bibliotek och på mässan. Jag hade två verkstäder på ett bibliotek på torsdagen och ett på fredagen i Finlands paviljong. Jag hade en helt otrolig tur: Peter Lüttge, redaktör på kulturprogrammet Kollektivet, hoppade snällt in som översättare när jag skulle läsa boken för barnen. Vilken känsla, att höra berättelsen på ett annat språk. Samtidigt fick ungarna en ahaa-upplevelse: svenska och tyska låter ju väldigt lika. Min skoltyska har jag fått damma av, nu vet jag att vika är falten, klippa schneiden och rita zeichnen...  I bakgrunden Kasper Strömmans Tigerkontoret. Ungen till vänster tittar inte i sin mobil, utan bläddrar i en instant book sm han just har gjort i min verkstad. Foto: Johanna Stenback.


Här gör de tyska ungarna instant books på verkstaden. Linda Bondestams spindel övervakar klippandet, ritandet och skrivandet. Foto: Johanna Stenback.


Massor av folk rörde sig i Byn, speciellt på publikdagarna var det helt proppfullt. Foto: Johanna Stenback.


Det allra bästa var att de flesta som kom in på By-utställningen tog sig tid att bläddra i böckerna, en del satte sig till och med ner och läste... Och det är ju det det handlar om. Berättelser, bilder, böcker, och att uppleva dem ensamma eller tillsammans. Foto: Johanna Stenback.


Min och Anna Härmäläs del av By-utställningen fanns på Bibliotekscentrum Sachsenhausen, där jag också drog verkstäder. På de verkstäderna var stämningen lugnare än inne på mässområdet, och jag hade mera tid att prata med ungarna. Inom en veckas tid har jag nu gjort små böcker, instant books, tillsammans med 360 barn (300 på Bokkalaset i Ekenäs och 60 i Frankfurt) och lärt mig massor. 

Bland annat:
1. Barn kan mer än man nånsin kan tro. De flesta av de här barnen (7-9-åringar) klarade av att skriva och rita berättelser till mycket abstrakta rubriker klippta ur tidningar. 
2. Barn är snabbare än man nånsin kan tro  Av en klass på tjugo elever var det alltid två-tre barn som på 20-30 minuter hade sin bok FÄRDIG. Det var oftast lika många som bara hunnit börja. 
3. Suddgummin borde förbjudas. Jag hade inga suddisar med, men alltid var det någon som grävde fram ett, och då stannade den kreativa processen upp. I den grupp där jag kom ihåg att säga att vi inte använder suddgummin, gick det bäst.
4. Lärare är fantastiska. De bryr sig, de hjälper, de känner eleverna. Jag borde kanske läsa pedagogik för att bli bättre på det här...
5. Barn kan dramakurvor. Flera av de färdiga böckerna följde klassiska mönster för berättande. 

Bonus: minecraft och zombies förekom både i de tyska och de finländska barnens berättelser...

Allra finast kändes det de gånger lärare kom till mig efteråt och sa att de barn som vanligtvis har svårt för att skriva hade tagit sig an uppgiften med stor iver och klarat av att skriva helt egen text. Det kan hända att det lilla formatet gör att det inte känns så svårt eller oöverkomligt.

Här, var så goda, vik-instruktionerna. Dem har jag fått av en svensk kollega.



En av grupperna på bilblioteket ville till och med ha autografer (!) av mig. De trodde kanske jag var nån superberömd konstnär. Söta var de, en av ungarna, som kunde engelska, hjälpte mig att hitta orden när jag skulle förklara något på tyska. Foto: Maija Hurme


Foto: Oskar Lindström


Fläta och rita


För långhåriga. Jag har slagit ihop mig med min flätande kusin på Jennis hairdays och nu ordnar vi tillsammans en pilotverkstad i Helsingfors. Verkstaden är tänkt för ett par, t.ex. en förälder och ett barn eller två kompisar. Den ena får lära sig 2-4 olika flätor eller flätfrisyer, och den andra får lära sig rita realistiska flätor. Mindre barn ska få pyssla med hårtema. Den kostar 50 euro (för två då) och inkluderar allt material och kaffeservering. Man kan boka in sig här. Just nu finns det ännu några platser kvar.

Jennis flätor är har blivit något av ett fenomen. Gå och kolla in hennes blogg eller titta in på instagramkontot jennishairdays. Hon har otroliga 13 000 följare. Nu när hon har flyttat till Helsingfors är det möjligt att boka in henne för undervisning eller flätning. Hon har gjort bland annat bröllopsfrisyer och flätat på festivaler.